Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1868, sida 1

Resseskildringar från England oeh Amerika. (Från redaktionens korrespondent.) Ångfartyget Dirigo. — Fart från Portland till Newyork. — Scenerier å rivieret. — Återblick på historiska svenska förhållanden under 1600-talet. — Besök hos John EricSon. Så var jag då på väg till den unga verldsstaden, om hvilken så mycket både skrifvits och talats. Ombord å ångaren Dirigo var man snart hemmastadd, dess kapten var Göteborgare och hette Jansson, och ett par man af besättningen voro svenskar. I tolf års tid hade nämnde befälhafvare fört fartyg mellan Portland och Newyork, och då jag frågade honom om han ej nu ville resa hem och på gamla dagar tillbringa sin tid i fosterlandet, svarade han straxt nej. ,,Hvarföre så? tillfogade jag, och erhöll då till svar: , Här kan jag tala vid min redare likaså som jag talar vid min matros, och så är det väl ännu ej i Sverge. Här fann jag åter ett bevis på den allmänt rådande likställighetsprincipen och afbröt alla vidare frågor i detta ämne, för att i stället erhålla upplysningar om fartyget. Huru olik var ej denne ångare de vackra och väl konstruerade, som vi se plöja våra farvatten! Dirigo liknade, hvad byggnadssättet beträffar, en holländsk koff. Fartyget lastade omkring 800 tons och hade plats för ett par hundra passagerare. Kajuterna å däck, som här kallades ,,stateroem, omslöto helt och hållet detsamma och gaf det formen af ett ägg. Salongen, som sålunda bildades, var både rymlig och elegant, men alldeles utan någon utsigt, så att passagerarne ej skulle ha den minsta aning om att de summo på bölja blå, om ej vindens sus och maskinens gång påminte derom. Hvad serveringen ombord beträffar, var den fullkomligt olik allt hvad jag hittills erfarit, i det måttlighets-principen här i all sin stränghet tilllämpades. Att erhålla andra dryckesvaror än gingerbeer, sodavatten eller mjölk, var ej möjligt. Jag tänkte för mig sjelf, att en dylik passagerarebåt hos oss helt säkert snart skulle ,,lägga upp, och meddelade mig härom till kaptenen, hvilken sade att uti hela staden Portland ej finnes en enda köpman, som handlar med spirituosa, viner eller maltdrycker, något som jag äfven erhöll visshet om under mitt korta vistande i nämnde stad. Färden fortgick emellertid tvenne nätter och en dag, gynnad af det berrligaste väder. Sceneriet, som erbjöd sig, företedde intet af serdeles egendomlig natur. Det hela var en vanlig bild af en tur inomskärs. Landsträckor, nakna och bevuxna kuster, klippor och holmar. Under dagens lopp observerades en mängd ångare och seglare i alla riktningar, och om aftnarne, efter det man beundrat de vackra solnedgångarne, sågos de bländande skenen från de tända fyrarne och fartygens lanternor, såsom man föreställde sig uti en forntid irrskenen eller lyktgubbarnes utseende, då de i mörkret förde vandrare på villospår. Här åter visar det sig att skenet ej bedrar, utan i stället angifver för seglaren rätta vägen till säker hamn. På morgonen kl. 5 den 10 November voro vi uti rivigret. En tät dimma utbredde sig öfver hela nejden, så att det var omöjligt att se något utaf omgifningen. Endast tillfölje af vår kaptens erfarenhet och noga bekantskap med farleden var det möjligt