Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1868, sida 1

Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. — Ni har hans erkännande, — sade prinsen till Königsmark. — Är ni tillfreds eller hur? — Fullkomligt! — svarade denne — ifall min vederdeloman är detsamma. — Han må känna sig tacksam! Ty han skulle bringa hela det täcka könet i harnesk mot sig, om han krökte ett hår på ert hufvud. Ja, Rosenberg, ni skulle falla för alla de mördande blickar, som skulle rigtas mot er från de skönas ögon, om Königsmark skulle saknas vid de blifvande förmälningshögtidligheterna, genom något edert förvållande. Alltså skänker jag er lifvet och honom upprättelse, och har sålunda bilagt striden till begges eder fördel. Derpå förde han de begge vedersakarne mot hvarandra och tillade: — Se så, ett handslag nu till försoning! Händerna räcktes; men om till pant på försoning lemna vi oafgjordt. Åtminstone syntes det, som helt andra känslor gömde sig under hofmannä-masken på Rosenbergs ansigte. Dermed må nu vara huru som helst. Prins Karl såg åtminstone belåten ut och bjöd Königsmark att vara sig följaktig till staden. Han hade tvenne hästar i grannskapet, tillreds för detta ändamål. FJERDE KAPITLET. Königsmarks beskickning till prins Georg. Ett äfventyr. — Sade jag icke sannt, att vi skulle gå segrande ur striden? — frågade prinsen. — Jo visst! Men som jag aldrig förr erfarit något lyckans mirakel, torde min otro för defta fall böra finna sin ur) Forts. fr. n:o 5