dLJCFMCÄU, vid Kronobergs regemente: till underlöjtnant utex. kadetten vid krigsskolan V. IT. S. Björkman; vid Jönköpings regemente: till underlöjtvaot utex. kadetten vid krigsskolan G. E. Rundberg; vid Westmanlands regemente: till underlöjtnant otex. kadetten vid krigsskolan Å. Trägårdh. Vidare har Kongl. Maj:t transporterat och förordnat underlöjtnanten vid Helsinge regemente E. A. Weylandt att vara underlöjtnant vid Norrbottens fältjägarecorps. — Afsked. Kongl. Maj:t har, uppå ansökning, beviljat löjtnanten vid Wermlands fältjägare-regemente A. R. F.von Hennigs afsked, med tillstånd att såsom löjtnant i armån qvarstå—, Tusta skolan. Uppå en af styrelsen för den i hufvudstaden inrättade så kallade Tysta skolan, eller privata undervisningsoch uppfostringsanstalt för döfstumma barn, gjord samt af Stockholms stads konsistorium insänd och förordad ausökning, har K. M:t beviljat berörda uppfostringsanstalt ett understöd tör år 1867 af 1,400 rår, att utgå af det vid 1865 och 1866 årens riksdag till understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstaler för medellösa döfstumma barn beviljade anslag 20,000 rdr årligen. — Pädagogiska föreskrifter från regeringen. Chefen för ecklesiastikdepartementet har under den 5 nästlidne December till läroverksstyrelsen aflåtit följande cirkulär: Undervisningens ändamål och sättet, hvarpå den muntliga meddelelsen inom skolan bör ställas i förbindelse med lärobokens begagnande, äro i stadgan för rikets elementarläroverk klart angifna. Det är nemligen i 118 8 föreskrifvet, att lärarens muntliga undervisning bör utgöra vigtigaste medlet att befrämja utvecklingen af lärjungarnas anlag och förmögenheter, att läraren skall, utan att fästa allt för mycken vigt vid enskildheter, i främsta rummet bemöda sig om att. med noggrannt afseende på lärjungarnas krafter ech den utveckling de vunnit, öfvå dem till sjelfverksamhet, samtatt läroboken skall vara hujvudsak!gen ett hjelp-. medel för att fästa i minnet hrad som redan blifrit uppfattadt och dess begagnande ställas i nära sammanhang med den muntliga undervisningen. Detta förhållande mellan lärarens muntliga undervisning och den skriftliga, som innebålles i läroboken, är i sjelfva verket det enda, som är skolan värdigt och det enda, hvarigenom hon kan uppfylla sin bestämmelse. Med rätt styrka inträder detta förhållande först då, när det nya kunskapsförrådet, som lärjungen skall tillegna sig, städse göres till föremål för lärarens meddelelse, förr än dess innehåll sammanfattas i en lexa. 1 Genom en sålunda gifven forberedelse kommer läraren i tillfälle att sätta det förut inhemtade i!! dess rätta sammanhang med det, som är för lärjungen nytt samt att uppvisa hufvudpunkterna i det nya. Med kännedom af sina lärjungars krafter och således äfven af deras behof, kan han derefter afpassa sin hjelp så väl som sina anspråk, i!; det han låter lärjungarna, så vidt de förmå, sjelfva; verkställa det arbete, hvarom är fråga, och inskränker sin åtgärd till att leda detsamma. Under det läraren på detta sätt leder arbetet genom behöfliga aatydningar eller sådana frågor, som erinra lärjungarne om hvad de ofta i sjelfva verket redan veta, ehuru de för tillfället ej ihågkomma det, deltaga lärjungarne, hvar och en efter sin förmåga i och således samfäldt hela klassen, i den föresatta! uppgiftens lösning. Då det på sådant sätt bearbetade lärostycket ånyo förekommer i skolan, blifver det för läraren vida lättare att kontrollera och för undervisningen) tillgodogöra det arbete, lärjungen hemma nedlagt derpå; han skall icke behöfva större delen af lektionstimmen för att upptäcka och utplåna begängna misstag; den af mången fruktadg tidsförlust, som ! uppkommer genom förberedelsen, återgäldas rikligen både genom den vinst af tid och genom den tillfredsstälselse, som skördas vid redogörelsen för det bästa. I följd af den lättade öfversigten vinna lärjungarnas kunskaper så väl i klarhet som i säkerhet; äfven de svagare förmå bättre fullgöra, hvad skolan fordrar, och klassen vinner derigenom i sammanhållning. å Men när på sådant sätt lärjungens arbete blifvit ordnadt och erhållit icke blott det rätta måttet t utan äfven den rätta rigtningen, när således tyngd-I punkten för skolans arbete blifvit förflyttad till den samverkan mellan lärare och lärjungar, som eger rum under skoltimmarna, måste ock de föresatta Jexornas inhemtande komma att erfordra mindre tid. En ändamålsenligt ordnad förberedelse kan icke annat än medföra lättnad i lärjungarnas hemarbete. De uppgifter, som på grund af föreskriften i Kongl. Cörkuläret den 12 Maj 1865 i två års läroverksprogrammer meddelats, utvisa emellertid, att lärjungarnes hemarbete vid olika skolor till högst olika mått tagits i anspråk. Antalet timmar, som för detta hemarbete i medeltal dagligen användts, befinnes till och med under stundom vid den ena skolan för samma klass vara dubbelt större än vid en annan. Då den uppgift, som skall lösas i samma klasser vid olika läroverk, är väsendtligen enahanda, synes detta förhållande, äfven med billigt afseende på alla de svårigheter, som möta för angifvandet af en full noggrann siffra i detta fall, äfvensom på de olikheter, hvilka kunna förefinnas i grunderna för beräkningen, likväl tydligt hänvisa derpå, att förhållandet emellan undervisningen i skolan och lärjungarnes hemarbeta ännu salt är vid alla läroverk på samma sätt uppfattadt. Af denna anledning och med afseende på den stora vigt som ligger derpå att lärjungarnes hemarbete icke i för vidsträckt mått tages i anspråk, har jag ansett mig, med hänseende till Kongl. Cirkuläret den 12 Maj 1865, böra särskildt erinra om angelägenheten deraf, att i allmänhet de lexor, som föresättas lärjungarne, och öfverkufrud de henarbeten, som föreskrifvas, göras till föremål för en tillräcklig, förberedande behandling. Det är mig väl bekant, att det lärosätt, som nu blifvit förordadt, redan ofta användes och hvad många lärare angår, ej lemnar något öfrigt att önska; men då det ännu icke kan anses vara allmänt och då förfaringssättet i detta hänseende är af synnerlig vigt har det synts mig önskvärdt, så väl att en redan vunnen öfvertygelse måste befästas och finna allt mera omfattande tillämpning, som att de här antydda grundsatser må erhålla en ännu allmännare utbredning. Användningen af dessa allmänna grundsatser på skolans särskilda ämnen är för en erfaren lärare lätt att göra. De kunna i sjelfva verket tillämpas på alla dessa ämnen, på den mathematiska, den naturvetenskapliga, den historiska och geografiska, äfvensom på kristendomsundervisningen, ej mindre än på undervisningen i alla fremmande språk; Icke heller lärer här behöfva varnas för sådana misstag, som kunde göra förberedelsen af ett föresatt hemarbete föga mera båtande än om den alldeles underlätes. Intet af dessa misstag motverkar mera ändamålet, än det, då i strid mot en sådan förberedelses rätta syfte, den insigt, som hör hlifva hala det gomencamma arhetets cIntliga sh FL fn f——2.— —AH— MMSS — —— 2— — D — — — — OK FR RA ot AV AA BM IN KA DM 6