per 1C aAlVAnaå andra an tor anda t målet duglige personer. Se här momenter, som utöfvat det stör sta inflytande på den schweiziska indu striens förkofran, hvartill kommit, att de varit, sedan många år tillbaka, befria från det förlamande inflytandet at skydds tullar. . Komma de nordiska länderna in på de banan, så skola de, med de stora natur sliga hjelpkällor de ega framför Schweiz gå en lika så kraftig utveckling till mö tes som det lilla Alplandet. Men derför innan skall vårt näringslif städse lida a sen mer eller mindre tärande tvinsot. Detta gäller också om Finland. Under rubrik ,,Skandinavien innehälle Köhiische Zeitung den 29 Dec. följand sartikel: Telegrafen berättar att herr von Quaade strax på nyåret skall återkomma till Berlin för att fort sätta underhandlingarne om Nordslesvig. Skol väl dessa nu leda till ett bättre resultat än förut Vi önska det, ehuru vi, efter den erfarenhet mar haft, knappt ännu kunna hoppas det. Alltsedar Maj månad förra året har det talats, underhand lats, skrifvits och telegraferats om denna sak, utar att den gått ett enda steg framåt. Nyligen be rättades det för oss, att Danmark skall låta sins medgifvanden i garantifrågan bero af omfånget a det område, som Preussen ämnar bevilja. Nu för säkras det officiöst, att Preussen skall rätta sir koncession i afseende på område efter Danmarks tillmötesgående i garantifrågan! Lösningen förbli således mer än tvifvelaktig, och man kan fråga sig, om underhandlingarne fortsättas på allvar eller blott för syns skull. I Danmark och hela Skandinavien har man redan länge icke trott, att en billig uppgörelse rörande Nordslesvig skall komma till stånd. Man vill endast, att det icke må kunna sägas, att danska regeringen först afbrutit underhandlingarne, och det låter ganska troligt, att franska råd äro med i spelet. Frankrike ser, såväl som Österrike, gerna att de fördragsenliga föreskrifterna i afsende på Danmark, förbli outförda. Deraf kan man framdeles göra sig ett kapital emot Preussen, och om Preussen ju längre desto mera ådrager sig Skandinaviens fiendskap, ehuru dess tillgifvenhet skulle skänka det tydliga fördelar, så torde visst folk, som anse sig för patrioter, glädja sig deröfver; den tillfredsställelse man erfar i Paris är ännu mycket större. Vi erhöllo nyligen från Paris en der utkommen brochyr om Sverge, dess sedliga, industriella och kommersiella utveckling efter officiella handlingar af Ljungberg, öfversatt af L. Lilliehöök. ) Den läsvärda skriften afhåller sig från utflygter på det olitiska området, men redogör i en liflig skildring för det beslägtade folkets solida framsteg i fredens arbeten. Man kan blott med uppriktig smärta tänka på, att ett så friskt, dugtigt folk, som i århundraden kännt sig såsom ett med Tyskland, i stora krig stått vid vår sida och äfven för framtiden är hänvisadt till oss, genom förhalandet af den nordslesvigska frågan samt genom de fordna augustenburgarnes, numera partikularisternes fanastiska framfärd skall grundligt göras främmande och fiendtligt mot Tyskland. Neue preussische Zeitung har nyligen på ett berömligt sätt lagt sig ut för de-hetryckta ryska Östersjöprovinserna och i förbigående äfven påmint om freden i Nystad den 16 Sept. 1721, hvilken beseglade de baltiska ländernas privilegier. Artiklarne 9 och 10 i nämnda fred tillförsäkra invånarne uti de i freden at Sverge afträdda provinserna Liffland, Estland o. s. v. de privilegier, bruk och rättigheter, som de under den svenska regeringen åtnjutit, äfvensom skydd för samvetsfriheten i religion, kyrkooch skolväsen. Men i samma nummer itrar nu Neue preussische Zeit. på ett annat ställe emot, att någon annan än Österrike, vore det också nordslesvigarne sjelfve, får åberopa artikeln 5 i Pragerfreden. Om då den ryska pressen skulle svara, att utom Sverge har ingen rättighet att påminna om freden i Nystad i fråga om Östersjöprovinserna, så blefye det svårt att svara derpå, om nationalitetsprincipen, rättvisan och troheten mot fördragen i den nordslesvigska frågan behandlas så, som det sker i en delaf den tyska pressen. Vi lemna dervid alldeles åsido frågan om de nordslesvigska representanternas på landtdagen edgång, men beklaga att frågan ännu står öppen och att vi preussare, om vi vilja inlägga ett godt ord för våra förtryckta landsmän i Östersjöprovinserna, kunna påminnas om, att för att med framgång kunna erinra främmande regeringar om deras skyldigheter mot tyska undergåter, måste vi först uppfylla dem, som vi åtagit oss mot danskarne i Nordslesvigs distrikter (icke blott några distrikter). Förhållandet är så klart och den skada, som uppstår för Preussen genom att draga ut på tiden med saken, så påtaglig, att hvarje förståndig politukus, med hvilken man talar enskildt derom, gifver oss rätt och med en djup suck uttalar en hjertlig önskan, att twistefrågan ändtligen måtte skaffas ur verlden. Men på offentliga sammankomster eller i pressen ha de fleste icke mod att säga sin mening rent ut, och den, som vågar yttra den åsigten, att em svåra tider äro oss beskärda, skulle Tyskland göra bäst i att ingå i striden med medvetandet, att det hållit sitt ord och äfven mot de svaga och klena uppfyllt sina förbindelsen, den blir förkättrad och utskriken. Och de skrika högljuddast, som endast genom 1865 års bekanta öfvertygande skäl kunna afrändas från sitt förehatvande att i Preussens rygg mellan två haf upprätta en österrikisk mellanstat. Sädana rådgifvare borde icke vinna gehör hos den preussiska regeringen, ty de ha aldrig menat väl med Preussen, och deras råd kunde lända vårt älskade fädernesland till olycka. Staden och Länet. Hertigen af Östergötland besökte i Lördags, utom de i H. T. af samma dag omnämnda inrättningar, äfven hrr Bark s Warburgs mekaniska snickerifabrik och nedrade, efter att ha öfvervarit hrr Ginher och Hallströms konsert i Elementaräroverket, grosshandl. hr Aug. Abrahamon med att tillbringa återstoden af aftohen i dennes hus. I Söndags öfvervar H. K. H. högmessosudstjensten i Domkyrkan, der biskop jörck predikade. Middags intogs, såsom örut nämnts, inom Frimurareorden och ouper hos Landshöfdingen. Hertigen återvände med gårdagens snällåg till Stockholm, och kungl. salut gafs id afresan. — IIrr Ginthers och Hallströms Tusiksoirte sistl. Lördags afton, uti elenentarläroverkets solennitetssal, var, säom man på förhand kunde veta, besökt f så stort antal åhörare som den stora alen kunde rymma, eller omkring 800 ersoner. Soirens hufvudnummer, ,,BlomAJ. QU-14