Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1868, sida 2

mtal, för hvilka den gamle veteranen Sahlström lå stod i spetsen. Han understöddes lifligt af Nils Larsson från Jemtland, Samuel Ödman och P. F. Mengel från Upland, Nils Olsson från Skåne pch Jonas Andersson från Östergöthland m. fl. Samma grundlagsändring återkom på riksdagen 1859—60 och rönte äfven då det mest härdnackade motstånd. Sålunda yttrade då Per Nilsson från Skåne bland annat, att förslaget ,är för bondeståndet skadligt, såsom tydligen syftande derhän, att, genom inrymmande af förmögnare possessionater och herremän, undantränga allmogeklassen och sålunda i ett jordbrukande stånd förvandla det gamla bondeståndet?! Lars Ersson från Södermanland, som funnit Per Nilsson hafva talat som ur hans ,,egen själ, trodde att ståndet genom förändringen skulle ,,förlora sin grundfärg och den fordna enigheten varda förbytt i en babylonisk förbistring. Den under sednare riksdagar serdeles inflytelserike Gefleborgaren Erik Ersson anförde, bland annat: , det är icke första gängen, som förslag, hvars innersta ändamål varit att undergräfva bondeståndet, lyckats att smyga sig fram och genom hvarjehanda bearbetningar slutligen gå igenom. Med min röst kommer jag dock aldrig att biträda ett förslag sådant som detta. Frågan föll också i bondeståndet vid nämnde riksdag med en pluralitet af 73 nej mot 35 ja. Sålunda visade sig dock att den lilla yvbrandeorpsen, som han kallades 1856—58, nu hade vuxit med nära 100 proc. Mot beslutet reserverade sig jemt 23 ledamöter. Hvad hände dock vid nästkommande riksdag? Då gick samma förslag ig nom, utan att dess argasle motständare ens rågade begära votering! De begge ledamöter, Per Nilsson från Skåne och Erik Ersson från Gefleborgs län, genom hvilkas motstånd frågan förut fallit under tvenne riksdagar, nödgades nu tala ur en helt annan ton. Den förre anförde, vid frågans behandling den 6 December 1862, att hans motstånd varit dikteradt af tarhåga derföre att man genom partiella reformer skulle motverka den stora reformen; men då reformens argaste motståndare påstått, att hvad detta stånds ledamöter yttrat i fråga om representationens ombildning endast varit tomma fraser, får jag härmed förklara, att jag vill godkänna utskottets förslag i denna punkt. — Mot diskussionens slut yttrar Per Nilsson vidare: Jag tror att, sedan alla blifvit representerade, man med möra kraft skall arbeta för genomdrifvande af representations-reformen. En föregående talare har yttrat, att man med detta förslag vill ,lura bönd Att antaga eller ens förutsätta något sådant, höfves oss icke, och min fulla öfvertygelse är, att bondeståndet skulle genom förslagets antagande icke så litet vinna i den allmänna opinionen. Erik Ersson yttrade sig blott en gång; han sade: Till en början får jag förklara, att jag alldeles icke skulle hafva vikit från de åsigter, som jag förut i denna fråga uttalat, om icke omständigheter inträffat, som gjort en sådan ändring nödvändig. — Det genomgripande förslagets största vedersakare hafva åberopat bondeståndets obenägenhe och fruktan för inrymmande i ståndet af orepresenterade jordbrukare, men dessa insinuationer böra vi afvisa — — af fullkomlig öfvertygelse att jag dermed tjenar fäderneslandets sak, kommer jag att rösta för bifall till denna punkt.