Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1868, sida 3

..... .3.218.000. i . . . 31702.:000. rr rr rr rr 1076.000. 1862-66. 513.000.f 180( U. 5,115.000.c Gjutgods-tillverkningen vid de egentliga sgjuterierna har under år 1866 utgjort 202,348 ctr, dit den år från år uppgått lefter att hafva utgjort i medeltal: 1833 —-36—6—.... etr 23, 265. s 1842—416. 15, 188. a 1852—55353.. t 119, 216. v 1862—633 3. 191,784. Genom förbättrade beredningsmethoder lhar kolätgången vid tackjernsberedningen nedgått så betydligt, att då den för 40a år sedan beräknades till 473 tunnor prd etr, så har den nu utgjort lägst 1 13 t:a prf etr och högst 3,99, kunnande beräknas i ffM medeltal till 1,90 å 2 tunnor. u Ulförseln af tackjern, för hvilken äfven sk uttalades många dystra profetior, innan b denna frihet medgafs, har utgjort: fi 1866—i.. ctr 356, 750. fe 186ö5ö5ö5 376, 633. m 186Ub(l1. 103, 157. If Stängjernslillverkningen, som försiggått o vid 416 jernverk med 932 smälthärdar, I har uppgått till ctr 3,923,985 eller tillln 4,210 ctr för hvarje härd i genomskär-k ning. 0 Denna tillverkning är den största hittills li kända, såsom man erfar af följande jem-d a 2, h F förelse, då under nedannämnda år stångjernstillverkningen uppgick till följande belopp: 1833--36. . . ctr 1,656,596. 1837—444. 1, 974, 268. lIs12—16......... . 2,018,309. rs ss ror ror 2.286.228.g ..: . .24605.123. o er rr rr er rr 3.37:051.t: 1861—66. .. .... . 33522.021. Jernmanufaktutren och ståltillrerkningen b hafva bedrifvits vid 306 verk, och har deras tillverkningsbelopp uppgått under är su 1866 till. .. . .. 2ectr 510,352, 4 till hvilket belopp denna tillverkning stif git från 1833—36, då det utgjorde ctr 179, 657.S1812—16 . so sor sov so 288.387. iu 1852—56 ....... 352.265. 8 185764.. 501,889.s 1862— 66 utgjorde det .. 583, 191.— Enporten företer här följande jemnade : siffror: : Jernma-17 Stångjern. nufaktur få och stål. h 1833—36 ctr 1,413,000. 95.600. 1837—41 , 1.587.000. 90.200.f 1812 —46 1.613.000. 138,100. l 1847 —51 1,761,000. 125.800.fe 1852—56 ,, 1.922.000. 141.100. d 1951—61 , 1.026.000. 189,700. ij 1861—66 3, 2,274,000. 192.100.4 1866 2.037.313. 170,000. Utgående inventarict utgjorde vid ISGsb års slut: stångjern ctr 1,526,793; jernma-Am nufaktur ctr 179,462, varande såväl detta d inventarium som exporten till beloppet del? största, som ännu, såvidt man känner, förekommit. Priserna å det svenska jernet hafva va-d rit i fallande, så att, då på den engelska f marknaden medelpriset å , Common iron iP utgjorde 1837—41 pr etr 9 rdr 3 öre, sl och 1847-51 oo, 8 , 18, 5 samt 1857—61 , 8 ,, SS ,, såls utgjordedet 1562—66 , 8 4 n 1842—46 var dock priset ännu lägreb eller 7 rdr S1 öre pr ctr. ti Kommerskolleginm yttrar, med afseende M å dessa prisvexlingar, följande: : Afsigs följer, att de prisfall, som inträffat, h varit ga . kännbara, och detta dess mera i den s81 män omsättuingen företrädesvis afsett de jernsorter, som deraf hårdats drabbats. Men Jemföres berörde prisvexling med den på marknaden för S åtskilliga andra näringgrenars alster, isynnerhet 8: med den på spanmålsmarknaden, så torde ej säl-S. lan denna sednare vexling röra sig emellan ännuq mera skilda aslinier. Och den förut gjorda 1 antydan, att svårigheten att äfven till de pris, som 9 varit gällande, afsätta en stor del af det belopp, h som varit att disponera, träder framom olägenhe-s. ten af prisfallet, vinner häraf ökad bekräftelse. 1 Kollegium yttrar vidare: h Såsom kändt är, verkar konkurrensen till prisets sänkande, hvilket i nu ifrågavarande hänseende inträffat bland annat äfven derigenom, att g den utländska fabrikanten, med tillhjelp af öfver-s lägsna tillverkningsmetoder, af en råvara eller ett k beredningsämne, vida underlägsnaålde förträffliga U material, på hvilka landet eger så rik tillgång, H åvägabringar fabrikat, som med afseende på det sb betydligt lägre priset, för den stora förbrukningen im tagas till godo framför den af bättre egenskap iz varende, men ett högre pris dragande, produkten. u Och då, såsom likaledes är kändt, produktionen för assättning af sin tillverkning är beroende aft: den art och form, i hvilken efterfrågan icke blott! ti äskar och behöfver densamma, utan äfven tvingas c att bäst erkänna dessfföreträden, är det af synnerlig . vigt. att, derest begarligheten af ett varuslag visar tendens att gifva vika, då, och i den mån så-m dant inträffar, till en början jemte detta varuslag ä på marknaden söka införa ett annat, hvilket der g kan hafva benägenhet för sig, på summa gång tillverkningen i och för sig må vara af beskaffenhet att låta företrädet hos eget lands råvara och beti redningsämne göra sig jemförelsevis mest gäly lande. Den riktning till förbrukning i stort, lq som användandet af stål på sednaste tider tagit och än vidare låter motse, serskildt med hänsyn vill jernvägarnes behof, så i om rörelsema-J. tericl som beträffande skenor för dessa vägar, utgör ir en omständighet, som, för så vidt på förhand kan s, bedömas, för den svenska jernhandteringen torde vara förtjent af en synnerlig uppmärksamhet. Stålindustrien är den del af nämnda handtering, som, väl ingalunda i afseende på varans beskaffenllet. men i fråga om den omfattning, i hvilken TJ tillverkningen bedrifvits, gått minst framåt. Och dock synes denna industri, med den tillgång påj! I träkol, landet eger, samt med dettas utmärkta1 och isynnerhet för stål passande malmer, vara ett s k område. inom hvilket, företrädesvis på den våg! g ssom genom den Bessemerska metoden att tillver-(3 ka stål omedelbarligen af tackjern för mer än ett 1 sårtionde sedan öppnades, den svenska jernhandte-m ringen, hvilken jemväl om denna metod har ser: skilda förtjenster, torde finna ett fält för sin verksamhet, egnadt att genom motsvarande afsättning medgifva ett vidgadt tillgodogörande af handtei hs kraft och landets tillgångar. Åtminstone, d r, för ett tillförlitligt bedömande af in-U narinaar lodnine af ynnnen erfarenhet I