Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1868, sida 2

församlingar i Europa uppskjutit sina förhandlingar under julen, har franska lagstistande församlingen föredragit att fortsätta sina arbeten för att så fort som möjligt bringa till slut frågan om armåns reorganisation. Ett väsendtligt steg framåt till förslagets antagande skedde i mötet den 27 December, då Lowvets ändringsförslag om att inskränka tjenstetiden från 9 till 8 år blef förkastadt med 177 röster mot 81. Louvet tillhör majoriteten, och hans förslag var derföre af större betydelse än de af oppositionen framställda amendementerna. Enär frågan om tjenstetidens längd är af det väsendtligaste inflytande på armåns effektiva styrka, uppträdde statsministern Rouher för att i detta kritiska ögonblick lägga hela sin vältalighet i vågskälen. Rouher upplyste, att antagandet af Louvets förslag skulle åstadkomma den effektiva styrkans nedsättande till 639,000 man, enär flottan derigenom skulle förlora 8,000 och linien 84,000 man. I mötet den 28 December höll krigsministern Niel ett längre tal angående den paragraf i förslaget, som angår tillåtelsen för reservmanskapet att gifta sig, men denna gång var han icke så lycklig att få majoriteten på sin sida. Med 235 röster mot 17 blef det antaget, att reserven skall hafva tillåtelse att gifta sig under de tre sista tjensteåren. Ett ändringsförslag om understöd för reserymanskapets familjer, då männen vore inkallade till tjenstgöring, blef inlemnadt och försvaradt af Andelarre och Picard, men förkastades med 188 röster mot 37. För öfrigt antager man, att det icke skall förefinnas någon vidare oenighet mellan regeringen och lagstiftande församlingen angående den del af förslaget, som ännu återstår. Enligt , Köln. Zeit. har kejsaren omedelbart efter det afgörande mötet den 27 December personligen lyckönskat statsministern till den seger, han vann i fråga om tjenstetidens längd. Det tilllägges, att kejsarens alla adjutanter voro närvarande under förhandlingarne i mötet den 27 December. I en korrespondens från Paris till ,, Köln. eit. heter det: ,Jag vet icke huruvida det är sannt, att Napoleon III i en skrifvelse till Victor Emanuel uttryckt sin ledsnad öfver, att Rouher i lagstiftande församlingen haft så hårda yttranden om honom, men det är bestämdt att kejsaren vägrat antaga general de Falllys förslag att utdela franska hederstecken till de påfliga officerare och soldater, som utmärkt sig vid Mentana. i .Presse vill veta, att kejsaren beslutat att marskalk Mac Mahon icke skall återvända till Algier, utan qvarstanna i Paris, der han säges skola blifva palats-stormarskalk. Marskalk Vaillant bar förut innehatt denna post i förening med ministeren för det kejserliga huset. Det säges att general Fleury skulle efterträda Mac Mahon som generalguvernör i Algier. General Lugautey, född den 13 Juli 1789, har nyligen aflidit. Han tillhörde de få qvarlemningarne af den förste kejsarens stora armå och var utnämnd till senator 1854. ENGLAND. Fruktan för fenierna ökas genom det betydliga antal irländare, som finnes i de stora engelska städerna. Vid folkräkningen 1861 uppgåfvos innevånarnes antal i sjelfva England till 20,066,244 personer, och af dessa voro icke mindre än 601,63 1 födda i Irland. De barn, som födas i England af irländska föräldrar, uppföras i solkräkningstabellerna som engelsmän. Likväl är den irländska nationalandan så stark, att efterkommande af irländare genom flera slägtled anse sig som irländare och hålla samman med dem. Af 1,307,781 utaf manliga könet i London voro 17,587 födda irländare, samt af 215,716 i Liverpool 40,050. I Manchester utgjorde irländarne 10 procent af befolkningen, i Glasgow och Dundee t. o. m. 16 procent, och så äfven i andra engelska städer. Härtill kommer, att irländarne i de engelska fabriksstäderna till största delen tillhöra de lägsta klasserna och antingen äro daglönare eller fabriksarbetare. GREKLAND. Enligt underrättelser från Athen förestår der en ministerkris; Commonduros hotar att afgå, enär konungen icke är enig med honom i hans politik, som går ut på en brytning med Turkiet för Kandias befrielse. Det heter härom i ,Ind. belge: Underrättelser från Athen af den 18 d:s (Dec.) innehålla den öfverraskande nyheten, att den helleniska ministeren, som under konungens långa frånvaro ledt statsangelägenheterna med stor duglighet och utan motstånd, har afgått, oaktadt den kunde räkna på en mycket stor majoritet ekt