Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1868, sida 1

panna, som gjorde hon ljusets gerningar. Den enskiltes väl eller ett hjertas krossade lycka väger föga mer på vågskåler af hennes beräkningar än ett sandkorn på den last, som vågen gungar öfver hafvet. Fördelen af ett giftermål mellan de begge kusinerna, som skulle förena deras arfländer, var så stor att alla andra betänkligheter veko, och hertigen utan något vädjande till sin dotters val underrättade henne, att hon från detta ögonblick var kurprinsen Georgs utkorade brud och hade den lyckan att i sin höga faster se sin blifvande svärmor. Ehuru prinsessan, tillfölje af sin mors ömma omtänksamhet, var beredd på den förklaring, som väntade henne, förekom henne dock sättet, hvarpå den skedde, så hårdt och förödmjukande att hon ovilkorligen erfor en känsla af motstrifvighet resa sig. -— Ni glömmer — sade hon — att kurfursten och jag icke sett hvarandra sedan vi voro barn och således äro så godt som alldeles fremmande för hvarann samt att en förbindelse, sådan som den ni här talar om, i första rummet bör grunda sig på ett ömsesidigt tycke. — Skulle min höga frändes och min egen urskiljning icke vara nog för att tillförsäkra dig prinsens tycke? Hvem har ingifvit dig dessa griller, som du vågar anföra? — Det har ni sjelf, min dyre fader. — Jag? När förde jag med dig ett dylikt språk? — Ni har talat genom handling. Ni har vid ert eget val rådfrågat ert hjertas röst och uppoffrat ärelystnaden för begäret att blifva lycklig. Ni kan icke för er dotter förbise samma fordran. Kurfurstinnan vände sig härvid till hertigen och sade med ett ironiskt leende: Glömskan af hvad man är skyldig det furstliga blodet hämnar sig, som ni ser, på tusende sätt. Jag hoppas emellertid att ni så mycket noggrannare iakttager edra faderliga pligter. — Hennes barnsliga sinnelag och öfverraskningen af den oväntade ära ett så förmånligt gistermålsförslag erbjuder betaga henne besinningen. Men frukta icke, min furstinna! Jag känner min dotter, och hon skall aldrig ge er skäl att ångra, alt ni valt henne till gemål åt er son. — Härpå förde hertigen prinsessan till kurfurstinnan, som rickte henne sin hand att kyssa, omfamnade henne och bad. att Königsmark måtte tillkallas.