Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1868, sida 3

— Församlingen måste höja hans lön. — Församlingen är mycket fattig. Generalen ryckte på axlarne. — Han heter Hausmann och har varit soldat, frände Steinau. — Man gör ofta invalider till skolmästare. — Han blef tagen till rekryt helt ung, och hans ben sammankrympte, fortfor domherrn. Generalen blef orolig, ty ett minne tycktes vakna hos honom. — Man lät bryta af hans ben, för att konservera honom för armån. Generalens panna betäcktes af kallsvett. — IIvarför berättar ni mig denna historia, frände? frågade generalen. — Hm, frände Steinau, för att intressera er och kungen för mannen. Om kungen, jemte hans sexton thaler årligen, gaf honom en förhöjning af två thaler månadtligen, så blef den arme karlen öfverlyckiig. Generalen stod tankfull. — Nå, frände Steinau, — mannen är här; skall jag skicka honom sjelf till er? — Nej! sade generalen. — Eller anser ni det lämpligare att han direkte vänder sig till kungen? — Frände Aschen, ni är mig en riktig sa — — jag skall sjelf tala med konungen. — Och skolmästare Hausmann får pensionen? — Ja. — Jag tackar er i hans namn. Och nu gå vi till den sjuka. De gingo in i huset, men generalen måste hemta sig och uppsökte sitt rum. Domherrn begaf sig till den sjuka, hos