Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1868, sida 2

kan ej hjelpas. — Detta fördömda landtvärn! hombers, arrangera saken. — Till hvilken tid? — Till i qväll. Ju förr dess bättre. Här kan jag ej stanna. Man skulle peka finger åt mig vid badet. Jag reser i moron. Homberg begaf sig till friberre von Aschen. — Herr baron, grefve Thalhausen skall slåss med löjtnant Becker. — Godt, sade Gisbert, men dervid föll honom något in. — Efter duellen med Becker skall grefven slåss med mig. Jag kan således icke sekundera Becker. — Mycket riktigt. — Men hvar få en sekundant åt honom? — Kapten Mahlberg — — — Mahlberg? Flyktingen? — Finner ni honom ej värdig, min herre? — Jo visst, herr baron. Den preussiska officerskåren har intet att skaffa med demagogien. Men blottställer ej kapten Mahlberg sin frihet derigenom? Gisbert ämnade svara, då han hastigt blef befriad från sin förlägenhet. Assessor Friedrichs nalkades. — Ah, min vän, ni kommer som kallad; vill ni sekundera vår vän, Becker? — Jag vet allt, sade Friedrichs, — Karolina har skickat efter mig. Gisbert presenterade den nyanlände för herr von Homberg. — Herr öfverstelöjtnant Friedrichs skall sekundera löjtnant Becker. — Herr löjtnant von Homberg, bäste Friedrichs, är grefve Thalhausens sekundant. Herrarne få nu uppgöra stridsvilkoren.