Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1868, sida 2

regeringen denna traktat vara faktiskt suspenderad. Vi hafra derföre inställt betalningen af de summor, vi skulle hafra utgifvit enligt öfverenskommelsen om öfvertagandet utaf en del af den påfliga statsskulden, och vi hafra likaledes underlåtit att underteckna ett protokoll, som ännu återstod, innan saken kunde anses såsom slutligt afi a som angå denna gjord. Alla de andra protusuuv., : fråga, hafra blifrit undertecknade af sina förerradare. Traktaten innehåller likväl bestämmelser, som ögonskenligen äro till vår fördel, och vi kunna derföre icke a priori skjuta dessa fördelar från oss. Det är sagdt, att vi skulle lemna garantier, och det beror nu på af hvilken beskaffenhet dessa äro. För närvarande skola regeringens sträfvanden närmast vara riktade på att utverka, att det påfliga territoriet så snart som möjligt utrymmes af de franska trupperna — — — Jag skall nu tala om konferensen, och jag måste beriktiga det påståendet, att Nigra först föreslog densamma. Rigra föreslog tvertom, att italienska trupper skulle besätt Rom, likväl så, att hvarj slutligt afgörande af frågan om påfvens verldsliga makt förbehölles en tillkommande konferens. Det är uppenbarligen en stor skillnad mellan en konferens, som skulle hafva sammanträdt under det våra trupper höllo Rom besatta, och den nu påtänkta konferensen, som skulle sammankallas, under det fransmännen. höllo Kyrkostaten besatt. Sedan italienska regeringen den 19 November mottagit Frankrikes inbjudning, skref jag straxt till Nigra, att italienska regeringen i princip gick in på konferensen, men icke kunde taga något afgörande beslut, innan man kände Frankrikes svar på åtskilliga frågor, som framställdes. Regeringen tillkännagaf desautom, att inga förhandlingar vore möjliga, såvida icke det rationella programmet antoges till utgångspunkt, men meddelade tilllika sig icke vara obenägen att ingå på ett ordnande af frågan, som kunde lätta förbindelsen mellan Italien och den heliga stolen. De förklaringar, som Frankrike gaf, voro tillfredsställande; men förhandlingarne i Frankrikes lagstiftande församling rubbade olyckligtvis snart den utsigt till en öfverenskommelse, som man förut haft. Debatten der var utomordentligt häftig, och många bittra ord riktades mot Frankrike. Vi böra emellertid icke öfvergifva vår moderation eller förgäta de tacksamhetsband; som fästa oss vid Frankrike. En debatt — jag kunde nä: en trekamp — mellan trå parlamenter förekommer oss icke passande. Ministören har likväl till besvarande upptagit enskilda yttranden, som voro riktade högre än till oss, och I kunnen vara förvissade, att ministeren gjort sin pligt. Kan konferensen komma till stånd efter de i iftande församlingen afgifna förklaringarne? Vi tro icke, att Frankrike uppgifvit sin pian. Den kejserliga regeringen anser fortfarande det ännu vara möjligt att få en konferens att sammanträda och hoppas, att man derigenom skall vara i stånd att — om icke fullständigt lösa romerska frågan — likväl åtminstone tillvägabringa en modus vivendi, hvarigenom de faror, genom hvilka det nuvarande förhållandet mellan Italien och den heliga stolen hotar freden i Europa, kunna aflägsnas. Så atår frågan och konferensen i denna stund. Menabrea behandlade derefter utförligt romerska frågan samt visade omöjligheten att med våld lösa densamma, härvid påminnande om de erfarenheter Napoleon I gjort: . ,Det enda medlet till lösning består deruti, att vi förskaffa oss förtroende i utlandet, bilda en stark regering och beberrska våra passioner. Om Italien uppträder som påfvens Fån, ste försoningen en gång komma, och med detsamma skall det få Rom till hufvudstad. Man bör icke glömma — yttrade Menabrea — att folket är katolskt, och Italien har dessutom i sin egenskap af katolsk makt de vigtigaste politiska intressen. Till slut häfdade ministern; under synlig rörelse och med mycken vältalighet, åt monarkien äran af Italiens nationella pånyttfödelse. ,,Den italienska enheten blef först en politisk möjlighet, då huset Savoyen ställde sig i spetsen för den nationella saken och vidblef densamma äfven under de kaste tider. De frivilliga och det politiska parti, som ledt dem, hafva visserligen haft stora förtjenster om fäderneslandet; men dessa förtjenster hafva i hög grad blifvit öfverdrifna. hafva ständigt varit ett avantgarde, men det var alltid den reegnliera armåen, som gaf utslaget. Aktionspartiet har uppväckt den nationella entusiasmen, men det var kronan, som löste upp Garibaldismen torde emellertid nu sjelf känna att dess tid är förbi. Då ett upprop härnäst ställes till Italiens söner; skall det icke vara för att bilda trivilliga kårer, utan för att låta dem intråda i krigshärens disciplinerade leder. De frivilliga bestodo ar två delar: af ädla, entusiastiska män, samt af samhälllets drägg; deh ena delen har stridt i de trämsta leden, den andra delen höll sig undan för att röfva och plundra. De skändligaste gerningar blefvo föröfvade i Kyrkostaten, och verkan deraf på befolkningens sinnesstämning var ytterst sorglig .. . ilvad aktionspartiet angår, så bör man påminna sig, att italienarne äro narkiekt sinnade och hafva samlat sig kring Viktor Emauuels fana. Landet är trött vid agitation och oro och önskar lefva i lugn under den fria författningen. Man måste sluta sig till den ena eller andra at de tvenne stora partierna; man måste vara för cl ler emot regeringens program, som i korthet frihet och ordning i det inre samt en värdig hållning i de utländska angelägenheterua. . FRANKRIKE. TFörhandlingarne i lagstiftande församlingen om förslaget till armåens reorganisation hafva i synnerhet ådragit sig uppmärksamhet genom den oförbehållsamhet, hvarmed det från alla håll medgifvits, att det efter slaget vid Sadova utvecklat sig ett tillstånd, som är hotande för Europa, och som icke af Frankrike kan fördragas. Gressier, som är ordförande i militärutskottet, yttrade, att den politiska jentvigten blifvit rubbad, samt att det enda medlet häremot vore — ett krig. Ilan påminte tillika om, att detta icke är något nytt, utan att en sådan situation reguliert inträffade ett par gånger under hvarje århundrade. Gressilers ord siäigas hafva gjiort Jjunf infrvek SR 2 l I i; I :