Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1867, sida 3

— Jag tänker först stanna bär ett par dar, — Ja, här är så utmärkt vackert, ers excellens — — ZJa, och vi medföra en kär sjukling, hvars tillstånd plötsligt förvärrats, sade domherrn, — så att vi nödgas stanna här. — En kär anförvandt till hans excellens? frågade herr von Homberg, som ville hafva reda på allt. Generalen måste göra våld på sig för att dölja sin förlägenhet, och domherrn svarade: o— Ingen anförvandt, men makan till en tapper officer, som tjenat under generalen. Herr von Homberg vågade ej fråga mera. Men domherrn yttrade till generalen: — Frände Steinau, hvem serverade er kaffe i morse? — Kyparen. Jag tror han heter Louis. — Hvad tyckte ni om honom? — Mycket bra. — Han bar varit officer, frände Steinau. — Officer? — Ja, han är det ännu samt riddare af jernkorset. Generalen sprang upp likasom stungen af en orm. — Han skulle således vara preussisk officer? — Frände Steinau, minns ni en ung frivillig, som vid Ligny räddade en bataljon från undergång, och som gamle Blicher 2 till officer på slagfältet? — Ja, ja. — Och hade ni äfven nämnt honom till officer, om han hade stått under ert betäl? — Ögonblickligen. Det var en ärofull bragd, som endast kunde belönas på detta sätt. Hela armån hyste samma åsigt. — Kyparen Louis är denne officer. (Forts.)