Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1867, sida 2

bötcborg d. 27 December. Dagl. Alleh:a har egnat åter ett par spalter åt den ofta omtalade , Silfyeruttagningen, dock utan att vidröra med ett ord den sak, som här är hufvudsaken, nemligen, att det är just härmed kursens onaturliga stegring förebygges, och dermed svenska myntets fallande i värde. Riksbankens uppgift att upprätthålla landets myntvärde ligger alltså ej deri, att silfver icke uttages, när omständigheterna sådant påkalla, utan just deri, att det uttages. Och om detta sker genom importören sjelf, i och för verkställande af egna liqvider, eller genom en mellanhand, en bank eller en bankir, det är alldeles likgiltigt. Detta har tidningen helt enkelt förbigått, hvaremot den åter vänder sig mot Stockholms Enskilta bank, klandrande densamma fortfarande för en åtgärd, som ej blott är fullt bankmessig, utan derjemte öfverensstämmande med landets fördel. Detta klander beror nu förnämligast derpå, att genom uttagning af myntadt silfver, landet gör en förlust i myntningskostnaden, dervid tidningen återkommer till ett gammalt påstående, att vår specie här eger ett högre värde än den borde ega. Detta påstående är enfaldigt snack, ty dess verkliga värde är normen för sedlarnes värde, och derpå beror kursen, men icke tvärtom. Det beror naturligtvis på Riksbankens styrelse sjelf, att åt en silfveruttagare lemna vare sig en vexel eller omyntadt silfver i stället för det myntade på sådana villkor att banken dermed undviker myntningsförlusten, ty icke lärer det vara kärleken till de blanka, präglade specierna, som lockar en större affärsman. När alltså Dagl. Alleh:a uppgaf, att Riksbanken erbjudit den Enskilda banken vexlar ,till en kurs, som bordt vara antaglig, kunde vi på förhand inse, att denna uppgift var oriktig, och hafva vunnit genast bekräftelse på denna vår uppsattnings riktighet, då vi i Aftonbladet läsa följande: Uti tidningen Dagl. Alleh:a för den 23 Dec. läses följande: LiIl afseende på bedömandet af föreliggande fall (nemligen anledningen till den skedda invexlingen af riksbankens sedlar) bafva de upplysningar blifvit oss (redaktionen af Dagl. Alleh:a) meddelade, att åtminstone en medlem af bankstyrelsen — kanske flera — för att stäfja Stockholms Enskilda banks silfveruttagning, på enskild väg gjort samma banks direktör föreställningar härntinnan oeh erbjudit vexlar till ett pris, som borde kunna anses såsom antagligt, men att samnie bankdirektör alldeles icke velat lyssna till något förslag i den vägen. Denna uppgift, såväl som de flesta, hvarpå Dagl. Alleh:a söker stödja sina anlopp mot mig, är helt och hållet ogrundad. Ingen af hrr bankofullmäktige har erbjudit mig vexlar till ett pris, som borde kunna anses antagligt. Kan Dagl. Alleh:a ej styrka sin uppgift med att meddela namnet eller namnen på de hrr bankofullmäktige, som Dagl. Alleh:a skyller på, så torde allmänheten finna att uppgiften är tillverkad. Deremot torde jag få begagna detta tillfälle meddela, att jag erbjudit verkställande direktören i riksbanken, hr Björck, att, vid invexling af riksbankens sedlar, i stället för mynt, såsom full valuta emottaga lika mycket finsilfver som skall sinnas uti myntet. Genom detta sätt att invexla