Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1867, sida 1

— Notera namnet. En grefve och uppför sig så! Samt mot en kamrat. ö — Ers majestät täcktes nådigt öfverväga, att han anser honom vara en kypare. — Det gör detsamma. Officerare böra uppföra sig skickligt mot hvar och in. Eller vill ni säga, att han endast är landtvärnsofficor? — Gud bevare mig. Ers majestät vet bur mycket jag högaktar landsvärnet. — Jag äfven. Landtvärnet har räddat fosterlandet. Kyparen skall hafva upprättelse och ej längre vara kypare. Gå till honom, Witzleben. Tala med honom och efterhör äfven flickans planer med anledning af min ankomst, Herr von Witzleben gjorde dock härvid en invändning. — Det skulle förråda ers majestäts inkognito. I sin godhet hade konungen glömt detta. Ett leende lekte kring hans mun, och han återtog: — Sednare således, men glöm det ej. Derefter tycktes en annan tanke framstå för honom. — Skicka min lifmedikus till den sjuka frun. Kan visserligen vara den frun, som har befriat demagogen från Köpenitz, och herr von Kamptz säger att de äro högförrädare. Men jag tviflar derpå och fruktar dem ej. Frun är en bra qvinna, har vågat sitt lif för sin man, måste räddas. Kom, Witzleben! De lemnade bersån osedda, ty officerarne samtalade ifrigt om grefve Thalhausens uppträde med kyparen. På två sidor om Dahlheimer-klyftan hade det emellertid blifvit lifligt. YPrän IIosgeismar hade ett ekipage an