Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1867, sida 1

Grefven yttrade detta högt och hånfu Kyparen blef likblek; han gjorde en häftig rörelse och ämnade gå fram till grefven. Flickan höll honom tillbaka och utbrast bedjande: — Louis! Gretven hade ett ögonblick stått öfverraskad. Det hotfulla i kyparens ansigtsuttryck och åtbörd hade i början förefallit honom obegripligt. Men då han ej längre kunde tvifla derpå, väckte det hans vrede. — Lymmel, ropade han, — understår du dig att hota mig? Kyparen hade. sansat sig. j — Min herre, ni skall vidare få höra af mig. Kom, Henriette. Han hade talat fullkomligt lugnt, och lika så lugnt gick han med flickan mot huset. : Officeren återvände till sina kamrater. Han var ännu öfverraskad, isynnerhet öfver kyparens sista ord och märkvärdiga lugn. — Men hos vännerna vaknade åter hans öfvermod, — Karlen skall ej låta oss vänta vidare. Jag har i hans kärestas närvaro visat honom hans ståndpunkt. Efter några ögonblick kom en husdräng med chokoladen. — Hvarför kommer inte Louis? ropade grefven. Drängen kunde blott svara, att han ej visste det. Men då frågade herr von Homberg: — Ihalhausen, hvad har du gjort mot Louis? Grefven blef tankfull. Emellertid hade följande tilldragit sig i