Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1867, sida 2

lILIIBUHA SID. AI. De 17. U. J. Stockholmsbref. (Från redaktionens korrespondent). Den 16 Dec. 1867. Det går undan med befordringa för dig, sa Liss Lars Olsson, då prins August vid en souper på slottet underrättade sin s. k. landsman om, att han, sedan de träffades sednast, blifvit befordrad till generalmajor. Så der ,, undan med befordringa har det gått för major Hägerflycht vid Svea artilleri också, ty på ett par dagar blef han generalmajor och generalfälttygmästare och chef för artilleriet. Det är ju också vid artilleriet ensamt, snart sagdt, som förvånande hastiga avancementer ske; man påminne sig t. ex. de väldiga hopp löjtnant Bildt för några år sedan gjorde. Hr Hägerflycht säges vara en serdeles human man och skicklig artillerist; mot hans befordran ha ej heller hörts några anmärkningar, ännu åtminstone. Ölverste Nordensvan lärer varit erbjuden platsen, men han afstod den åt sin yngre kamrat, hvilken han ansåg kunna blifva af större nytta för vapnet — ett vackert drag i sanning af öfverste Nordensvan. Den gamle generalfälttygmästaren frih. Wrede har då lemnat en plats, för hvars skötande han från flera håll fått uppbära bittra förebråelser. Säkert har han förtjenat en del af dessa förebråelser, men säkert är också att man varit för sträng, för hastig vid bedömandet af frih. Wredes åtgärder. Han måtte göra hvad som helst, så voro genast klandrarne framme. Felet hos honom var, att han var vetenskapsman och ej artillerist och dessutom bekajad med en envishet, som ej ville låta säga sig, ej tålde en invändning rörande något, som han fått i sitt hufvud. Frih. Wrede är en lycklig talare, men något het af sig, och på riddarhuset lyssnade man gerna till hans ord. För några år sedan var frih. Wrede i en ledsam konflikt med Aftonbladet, förorsakad af hans envisa vägran att låta Aftonbladet taga del af chefsembetets motivering af löjtnant Bildts föreslående till en majorsplats vid artilleriet. Aftonbladet åtalade då frih. Wrede, som blef dömd till extrajudiciel bestraffning. Ni påminner er kanske huru som regeringen råkade i stor förlägenhet för hvem egentligen som skulle bestämma arten at den extrajudiciella bestraffningen och i en hast måste i ett slags reskript förklara, att när generalspersoner ådömas dylik bestraffning, skall krigsministern vara den, som bestämmer arten och graden af straffet. Sannerligen jag vet hvilket straff krigsministern ålade frih. Wrede, men jag förmodar att han ej var just hårdhändtare än en viss biskop, som skulle ge sin kyrkoherde en skrapa. Hvad Stockholm först väntar at den nye generalsfälttygmästaren är ordnandet af frågan om Humlegården, hvilken, såsom bekant, är genom ett kgl. bref ställd under generalfälttygmästare-embetets vård och inseende, men under flera år legat för fäfot, som man säger, hufvudstadens innevånare till stor förargelse. Ännu ett par andra frågor vänta på afgörande af den nye generalfälttygmästaren; man hoppas att han skall expediera dem raskt, ej efter den cunctatoriska ,, Wredeska modellen. Den ena af dessa är apterandet af Artilleriplanen för mottagandet af Carl XII:s staty, och i den eger generalfälttygmästaren initiativ. Då regeringen nyligen meddelade, att det var hennes afsigt att hon ämnade upprätta ett konsulat i Kina, väckte detta inom handelsverlden mycken förvåning, mest dock derför att man ej förr än nu tagit detta steg, som Danmark tagit för längesedan. Men bra i alla fall att man någon gång kom sig för med denna sak, som för vår sjöfart är af mycken vigt. En särdeles lämplig person, för att sätta saken i gång, är den utsedde premierlöjtnanten vid flottans reservstat hr Annerstedt, hvilken naturligtvis kommer att bli den förste svensk-norske konsuln i Kina. Hr Annerstedt, en son till den stränge rektorn i Upsala, är en ung man, rask sjöman och berest i de kinesiska farvattnen, der han seglat både som styrman och fartygschef. Han är också mycket hemma i språk och lifligt intresserad af merkantila ärenden. Som sagdt, han anses vara en för detta företag mycket passande person. Egentligen, så berättas det, skulle hr Annerstedt fått ett halft löfte om att erhålla den lediga konsulsbeställningen i Buenos Ayres, men då man trodde sig skola framkalla en storm af ovilja från norsk sida, om den särdeles meriterade hr Christophersen blefve förbigången, så utnämndes han till konsul, och hr Annerstedt blef lofvad att erhålla ersättning på annat sätt. Det var då man A — NT Han afbröts deruti af grefve Westernitz. ö