Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1867, sida 2

vaktaren greps. Man nödgades skjut efter de båda fångarne, som emellert hade erhållit försprång, och en af de föll, just då han skulle stiga i båter Den andre lyckades emellertid undkomm men sannolikt har äfven han gått si öde till mötes, ty emedan ej någon bi fanns till hands, skickade man en muskö salva efter den flyende båten, och då ma efter halfannan timma slutligen uppnådd den motsatta stranden, fann man der bloc spår så väl i båten som i gräset, och de är troligt att den undflydde förbrytare blifvit träffad. Den undkomne lhar innu blifvit gripen och har tagit kosa vester ut; hans namn är Mahlberg. De höften, dock ej lifsfarligt, sårade hetc Franz Horst. — Den stackars Franz Horst, suckad Gisbertina. — Du känner således honom också? — Ja, han är den tappraste och älsk värdaste menniska. — Du tycks anse alla dessa högförri lare som älskvärda menniskor. — Troligtvis, om jag kände dem all: Generalen teg, ty Gisbertina tyekte ntagen af sitt stridslystna lynne. — Vill du inte kläda dig nu? frågad seneralen. — Nej, svarade hon kort och blickad ter ut genom fönstret. Derute började det skymma, och kypa en bar in ljus. Plötsligt spratt Gisbertina till och ut opace: — äfven här! — Hvad är det, Gisbertina? trågad eneralen. — Ingenting. Hon gick hastigt in i sitt rum och sad lll kammarjungfrun: — Kläd mig! Generalen blickade förvånad efter henn ch fortsatte derefter sin läsning.