Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1867, sida 3

k. arbetskarlen Johannes Jonsson och benådade lifsIk tidsfången Pehr Adolf Eriksson, den sednare boke-bindare till yrket, hvilka bodde å torpet Lerbräceåkan i Majornas 1:ste rote på Kungsladugårds egor. r. Härvid påträffades en del af det stulna. Tillfölje at häraf blefvo Jonsson o. Eriksson häktade, hvarjemte så den förres svägerska, ogifta Eva eller Elsa Nilste dotter togs i förvar, såsom medvetande af brottet. dl Sedermera hittades under ett berg, i närheten af äfs Lerbräckan, en säck, innehållande åtskilligt af —tjufgodset. Jonsson och sson förnekade tillgreppet, men Eva Nilsdotter gaf sådane upplysningar, att det var utan tvifvel att dessa begått e I stölden. al Vid det härom i går hos poliskammaren hållna förhör voro målseg. och flera andra personer efter t kallelse tillstädes. . Målseg. Samuelsson berättade, att då hans piga tli Fredags på morgonen skulle gå ut från köket, n befanns dörren vara stängd utanför med en träpinne. Hon underrättade Samuelsson derom, som begaf sig in i en kammare vi köket, då han straxt t märkte att tjafvar varit på stället, hvarjemte man tl vid efterseende utanför huset fann en stege vara cl t -Juppsatt å gafveln. Medelst stegen hade tjusvarne 5 åtkommit ett fönster å gafveln, hvarå ej funnos 3 några gångjern, utan var detta fästadt med spid kar utanför. Fönstret hade borttagits, hvarefter i tjusvarne ingått i en kammare på vinden, der de Jur ett skrin tillegnat sig c:a 1,400 rdr i sedlar 2 och omkring 140 rdr i silfver, som förvarades i elen skinnpung. Ofvanpå penningarne hade legat elen hop gårdshandlingar, som återfunnits och ej 1 blifvit skadade. Skrinet hade öppnats utanför huset och qvarläg der. En dörr å vinden hade afti lyftats, hvarigenom tjufvarne å en till köket lodande trappa nedgätt dit, der de tagit ett ljus och I sedermera besökt kammaren. Der hade en chiffonier öppnats med en nyckel, som de lemnat efIter sig och nu förevisades. I chiflonieren hade tagits en plånbok med 250 rdr och silfverpenningar i en låda. I rummet nästintill lågo Samuelsson, hans båda söner, som äro unga st tamt drängen, utan att de hört det min som passerat under natten. Man kan shuru djerfva tjufvarne varit, och att dessa haft; skarpa knifvar med sig, kunde tydligen synas. Troligtvis var det samma gäster, som varit inne i I ladugården och mjölkat korna, hvilket antages ha: skett innan de gäsiat boningshuset. Haser ig visste man icke hvilka de voro, som huserat så under natten, men när det på Fredagseftermiddagen J! jörspordes, att färjmannen vid den midt emot Nasjorna belägna färjplatsen under natten mistat sin !1 båt, hvilken sedermera hittats i närheten af Carnegieska bruken, misstänkte man att tjufvarne se nade sitt tillhåll någonstädes på denna sidan af selfven. Polisen lyckades derefter taga reda påjs hvilka dessa voro. I afseende å Eva Nilsdotter ! upplyste Samnelsson, att hon för längre tid sedan tjenat hos honom, då hon sett att han ibland haft penningar inne, hvadan hon kunnat lemna svågern och Eriksson upplysning härom. Eva Nilsdotter, hos hvilken svågern Jonsson är boende och hvilkens barn hon vårdar, enär hans hustru undergår bestraffning för 3:dje resan stöld, förklarade i en hriskande ton att hon gerna ville ; omtala hvad hon visste om saken, blott hon erhölle skydd mot bokbindaren (Eriksson), ty eljest vore hennes lif i fara. Sedan hon blifvit lugnad med att denne nu vore så fast, att han icke mera skulle slippa lös, uppgaf hon att Jonsson och st Eriksson begått stölden, men att hon icke haft!d någon del häri. Om denna tilldragelse berättade hen, att sedan Jonsson i Thorsdags vid fyratiden på eftermiddagen tagit på sig tröjan, då hon frågat hvart han skulle gå, dertill han svarat att han skulle besöka sitt hus, hade han och Eriksson ti begifvit sig från hennes bostad. IIon väntade holi nom hem på aftonen, men han kom ej. Mellan !h kl. 3 och 4 på morgonen knackade någon å sön-sa stret och ropades ,,Eva. Hon öppnade då. IIar-s) vid inträdde Jonssen och Erikzson. Båda voro mycket frusna och talade om att det var stark ! sg köld. Efter någon stund ville Jonsson att hon skulle y; koka kafle. Sednare er omkr. kl. 6 bad Eriksson j henne hemta kaffe, bränvin och socker samt lägga : ut penningarne härtill, hvilket hon gjorde. Kaffe i kokades och när detta dracks tog Eriksson upp ip: ur fickan ett stort stycke toppsocker, som han yr; jemte droppar i en flaska serverade åt några i nn rummet boende personer. Derpå gick Eriksson . arka män, a af hvad i äraf finna 023 — —— —— — 2 —: bem till sin närbelägna bostad. Längre fram på 2 dagen yppade Jonsson för henne, att de hade något i vedboden. Hon hade då sagt, att hon icke ville veta af sådant och att tjufgods icke finge js gömmas i hennes lägenhet, ty hon ville ej blij olycklig för dyl Sedermera berättade Jonsson. k att han och Eriksson under natten varit hos nämnja deman på Lilleby, der de mjölkat korna och druc kit ur mjölken, hvarefter de gått in genom fönle stret å gafveln samt ned i kammaren, hvarifrån så de tagit med sig penningar och åtskilligt gods, som förvarades i vedboden. De hade derför nu många pengar-, deribland 65 silfverst Sed. larne hade de delat mellan sig. men ännu icke silfret. hvilken delning skett på vinden. Era hade också bemärkt att de långa stunder uppehållit sig i vedboden och på vinden. Det var allt, förs . rade hon, som hon visste om denna sak. Sjelf ; 2 hade hon icke fått något af rofvet, och kände ej . hvar Jonsson och Eriksson gömt de stulna kontan. terna. Säcken, som hittats med den ena osten, j ett lakan m. m. kände hon igen att de innehaft. UI. Eriksson hade icke varit närvarande under hennes I på samtal med Jonsson. Hon medgaf, att hon i narvaro af Jonsson omtalat det Samuelsson brukade ibland ha mycket penningar inne och äfven hade många papper hes sig, men bedyrade att detta . icke skett i afsigt att Jonsson eller någon annan! de derigenom skulle få upplysning om stället för att vi. bestjala dess egare. Ilon hade också, när Jonsson j af omtalat besöket der, yttrat, att de väl icke förstört de papper Samuelsson innehade, hvarpå jlet Jonsson svarat, att dessa voro eskadade. Jo Efter denna berättelse blet Eva Nilsdotter tyst, men, sedan hon besinnat sig nå nblick, ytt-sat de hon, att hon fann sig ha gjort illa, enär hon ho förtegat något som hon bort yppa. Uppmanad att sanningsenligt omtala allt hvad hon visste, sa de skulle så mycket öfverseende som möjligt visas ga henne, förklarade hon, att om hon finge vara på tri fot, hvilket tycktes ligga henne mest om hjerhy tat, vore hon färdig att uppdaga hvad hon ännu vij icke omtalat. Sedan hon fått löfte härom, uppdet lyste hon, att Jensson i Fredags på eftermiddagen V!S kommit in i hennes rum med en hop pengar, . som utgjorde 6 eller 7 bundtar. hvilka skulle ini a nehålla 100 rdr hvardera. Dessa gömde ban i) mi spiselmuren, der en sten var borta, hvarefter skället öfversmetades med murbruk, men hon) sste dock hvar det var. Tilläggande Eva, att när hon på morgonen kommit tillbaka med bränvin, kaffe och socker, såsom Eriksson beärt, kändes stark lukt af os i rummet, hvarför hon trodde, att detta härledde sig från, att den stulna plånboken blifviv uppbrärd under hennes frånvaro. Sedan hon nu en gyng börjat att tala mera sanning, berättade hon äfven att bon sjelf, vid polisens ankomst, gömt undan 30 rdr, af farhåga att dessa vid en visitat:on skulle blifva henne råntagna, men de voro hennes egna penningar, och hon hade icke fått något häraf hvarken af svågern eller Eriksson. Denna bekännelse väckte ej ringa förvåning h ihörarne och måtte ha varit en pikant nyhet spanande konstaplarne Andersson och Jönsson, vilka anställde undersökningen hos Jonsson och lriksson, hvarvid de säkert vändt upp och ned på både kistor och skåp, utan att göra annat fynd in säcken med den stora osten. Andersson och nsson ha dock största förtioensten vid etålaand