Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1867, sida 2

77———— — —— —— Desto storre blef deras förskräckelse, då de hade uppnått de sista granarne och derstädes sågo en orörlig gestalt, som tycktes invänta vagnen. Bernhard sansade sig emellertid, och i det han ropade: — Stanna, kusk! hoppade nan ned från vagnen och gick fram mot den mörka gestalten. En man mötte honom. — Åro vi på rätta vägen till Köpenitzerfärjan? frågade Bernhard honom. — Hvem sitter i vagnen? frågade mannen: — Åha, är ni gensdarm? — Nej, men jag känner herr domherrn von Aschen. — Och hvad vill herr domherrn herrskapet i vagnen? — Om det är fru Mahler, så har jag ett uppdrag till henne. — Vänta här ett ögonblick. Gossen återvände till vagnen. — Behagar frun stiga ur. Mannen som ni väntar är der. Han sade detta högt, så att postiljonen hörde det, hvarefter frun steg ur och gick med gossen fram till fremlingen. — Ni söker fru Mahler? sade hon till honom. — Ja, madame, och jag betviflar ej alt det är ni sjelf. — Hvad vill ni mig? — Jag är baron Gisbert von Aschens kammartjenare. IIerr baronen ämnade sjelf komma hit, men han nödgades af en angelägen affär resa bort i morse. Han ber madame om ursäkt, och jag skall fullkomligt ställa mig till ert förfogande. — Skall ni föra mig? frågade frun. — Till båten, som väntar vid stranden.