Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1867, sida 2

garen ett sådant råd—yttrade Skene — borde icke sitta på ministerbänken, utan på en helt annan bänk. Än vidare anföll Skene Beusts sätt att styra pressbyrån, förebrående honom, att han dyrt köpt en centralistisk tidning (,Die Presse) för att försvara dualismen och den finansiella utjemningen med Ungern. Beust hänvisade Skene till lagen om ministeransvarighet samt bad honom formulera och inlemna en anklagelse. Emellertid yttrade Beust, det han trodde sig hafva väl användt de allmänna medlen till pressbyrån samt sade sig icke rå för, att ,,Presse gång efter annan klandrade Skenes theorier. Af ett sednare telegram från Wien synes, att Herbot i mötet den 11 dennes äfven anfallit Beusts financiella politik samt på visst sätt sökt göra den sistnämnde ansvarig för Pragerfreden, hvarpå Beust svarade, att ,,han ej ville underteckna någon ny Pragerfred, enär utjemningen med Ungern stärkt Österrikes politiska ställning gentemot utlandet. Han sade det vara afsigten att bygga än vidare på den nu vunna grundvalen. ITALIEN. Finansministern förelade i deputerade kammarens möte den 12 dennes budgeten för nästa år samt förslaget till den provisoriska budgeten. För närvarande finnas 184!, millioner disponibla. Ministern förklarade, det han icke kunde göra en fullständig framställning öfver finanserna före den 15 Januari, enär han måste förbereda förslagen till reorganisation af finanserna. Emellertid talade han för den mycket omtvistade qvarnskatten. Efter detta öfvergick kammaren till debatten öfver interpellationerna. Alfieri sade, att man måste ånyo upptaga Carours system: frihet i allt, så vidt den vore förenlig med ordningen och aktningen för den allmänna rätten. Han bekämpade den politik, som betjenade sig af macchiavellistiska medel, fordrade decentralisation och lokalfriheter på monarkiens solida basis. Han fordrade icke endast garantien för katholikernas samvetsfrihet, utan äfven för rättvisan och friheten. Berti yttrade, att Ratagzi kunde beskyllas för brist på försigtighet, men icke för brist på loyaute; man måste öfvertyga Europa, att Italien sjelft vill och kan beskydda den andliga makten. Han klandrade regeringens sednaste åtgöranden, yttrande, att det nu icke vore tid att böja sig för idoler, utan man måste återvända till den sanna friheten, genom lagarne besästa enheten, återställa finanserna och bevisa, att hvar och en förstår katholicismens vigt och makt samt den aktning, som man är religionen skyldig. Pertani försvarade aktionspartiet, rättfärdigade de sednaste tilldragelserna och vederlade de påståenden, som Ronher hatt i franska lagstiftande församlingen, UHan yttrade dertill, att om garibaldinernas anförare vetat, att franska truppen varit vid Mentana, skulle de icke låtit uppoflra sitt folk. Han föreslog, att man skulle öfvergå till dagordningen; sedan han påstått, att Rom måste blifva Italiens hufvudstad, och protesterat emot den franska interventionen.