Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1867, sida 2

Liksom dyningarne efter stormen uppröra sjön och svallvägorna ännu länge synas, så är äfven här en liten esterbörs uti sjelfva trappgången, der man mera fritt gifver lopp åt sin svada. Ilär ropas och skrikes; profpåsarne cirkulera i luften från hand till band, och man bjuder och verbjuder hvarann, tills slutligen det tyckes som om både köpare och säljare skulle behöfra en god dosis af kungens af Danmark bröstkarameller, att restaurera sig med. Men vår herre måste här hafva skapat starka lungor, ty sannerligen jag begriper huru de värsta skrikarne kunde, med samma forcerade röstansträngningar, länge fortsätta, tills de sent omsider lyckats fullborda sin spekulation. Jag antager åtminstone att detta inträffade, då de förnöjda lemnade sin upphöjda plats, nedstämde sin röst och läto profverna sakta medfölja den förut uppsträckta handen, hvarefter de fatta en annan individ under armen och försvinna. Detta en bit affärslif inom hus. Men älfven under Guds fria himmel kan man här ha tillfälle att spekulera. Låtom oss t. ex. stanna en stund vid denna folksamling: arresterar man någon? eller är elden lös hvad kan väl orsaken vara? tänker fremlingen, och nyfikenheten förer honom till somlingsplatsen. Ln man synes stående i en kärra, framför hönom står en arbetsvagn, förspänd med tvenne kampar och rundtom ett dussintal af mer och mindre ryggbrutna eller felfria hästar. Folkhopen bestär till största delen af allmoge samt sysslolösa individer, hvilka här ha sitt tidsfördris. Dertill kommer en klick utaf spekulanter, eller förståsigpåare, hyilka med kännaremin betrakta hvarje djur, som framföres, och hvilka äfven uppträda som köpare, d. v. s. i komplott med sjelfve auktionären. Så går hela förmiddagen omsättningen friskt undan: mången lyckas att för billigt pris få sig en god trafvare, men ännu flera kuggas. Kommer nu någon gång en landtjunkare, som har courage nog att våga säga sin springare, hvilken han har antingen med sig eller i närheten, vara bättre än den, som får under klubban, så höres genast: , Ill veat you — och vadslagningen är gjord till allmän belåtenhet, ty sådana affärer äro de som bäst löna sig. Dylika gatuscener förekomma dagligen. — Försäljning af kor och oxar tillgår på samma sätt. Ja, jag var inne uti stora butiker, der man hela dagen, på auktionsmansr, realiserar ,under inköpspriser. TSvenne herrar stå innanför disken på upphöjda ställningar och framhålla, dels sjungande, dels räsonnerande likasom tyska demagoger, arornas utmärkta beskaffenhet. Man ki per, får sinä inröp, betalar — och är kuggad; men detta oaktadt är tilloppet ganska betydligt, isynnerhet om aftnarne, men mest af arbetsfolk och allmoge, som tyckes med särdeles intresse bevittna de många besynnerliga humbug, som här försiggå. Man hyllar allmänt satsen: ,,den som ej ser upp med ögonen får so upp med pungen och skrattar rätt hjertligt, då någon förklarar sig hafva blifvit bedragen. (Forts.)