Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1867, sida 2

Herr von Kircheisen, en ärans man, va då justitieminister i Preussen, mea har var redan gammal och betraktades mec oblida ögon af hofpartiet. — Ers excellens, sade domherrn, — känner ni en öfyerstelöjtnant Friedrichs Jag känner en dssessor Friedrichs herr domherre, — en redbar man oci utmärkt jurist. — Och ännu icke råd? — Den redlige mannen har egendomliga, olyckliga anciennitetsförhällanden. — Kanske äfven en befallning från högre ort? — Ja, från kabinettet. — Men icke från konungen, ers excellens. Ministern ryckte på axlarne, då han svarade: — Befallningar från kabinettet gälla som Hans Majestäts. — Åh, ers excellens, det vill säga att konungen blir ofta bedragen. — Det är ett hårdt uttryck, herr domherre. — Men sannt. — Justitieministerns makt sträcker sig ej till konungens kabinett, herr domherre. — Låt oss återkomma till herr Friedrichs, ers excellens. Jag har en bön till er rörande honom. — Om jag kan uppfylla den. -— Han skall placeras i Meseritz? — Åtminstone hålles en beställning öppen för honom i Posen. — Kunde ers excellens ej anställa honom vid öfverrätten i Warburg i Westfalen? Hans bruds gods ligger en timmas väg derifrån? Ministern funderade några ögonblick och svarade: