Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1867, sida 2

för att undvika en hjertlös galning likasom pesten. Vore jag din man, så flydde jag undan dig till verldens ända. Jag går till Gisbert. Ger du mig ett tillständshevis för att slippa in till honom ? — Det skall onkel Steinau lemna dig: — Jag har ännu en bön, Gisbertina. Jemte Gisbert har hans vän Mahlberg äfven blifvit fängslad — — — För honom kan jag ingenting göra, atbröt hon mig. — Ian förföljes ej at politiken, utan af ett personligt hat. Schilden har förskaffat de styrande medel för deras politik, derför måste de prisgifva Mahlberg åt honom. Fordra inte det omöjliga, onkel, herrid blef det, jag måste afstå från Mahlberg, men endast på denna väg. Jag erhöll general Steinaus förseglade biljett, hvilken jag öfverlemnade till kriminalrådet, som ledde undersökningarne med statsfångarne, — Då han läst biljetten, sade han: — Ni önskar träffa er herr brorson? — Ja, jag ber om ett samtal med honom. — Ah, herr domherre, då kan jag bereda er den glädjen att få förkunna er herr brorson att han är fri. Misstanken mot honom har allt mer och mer försvunnit. Jag har just i dag noga genomgått handlingarne rörande honom och öfvertygat mig, att hans vidare inspärrning ej längre kunde rättfärdigas. Jag stod just i besrepp att låta kalla honor, för att meddela honom hans tricituing. — Fångvaktare, för herr till herr von Aschen; de båda herrarne kunna tala ostörda med hvarandra