Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1867, sida 2

ore ej fråga om teologiska systemer, utan m att lindra nöden hvar den uppträder. )en liberale kristne har blott en dogm: ron på ett högre väsen och tron att alla nenniskor äro bröder. Detta är praktisk eligion. Att kläda de nakna, gifva de ungriga mat, det är vår teologi, och då i se en hjelpbehöfvande, fråga vi honom cke om han tror på treenigheten eller på helvetesstraffen, utan om han tror att ett at mjöl eller en tunna kol skulle lindra nans olyckliga belägenhet. Derefter uppträdde flera andra talare, som både humoristiskt och ironiskt persifflerade ,, Young Menes Association för deras bigotta intolerans, och serskildt riktades flera skarpa anfall mot deras president, en viss m:r Mooly. Man berättade t. o. m. ganska grofkorniga anckdoter, som framkallade stormande skrattsalfvor. M:r Collyier omtalade bland annat, för att visa hyckleriet och skenheligheten, huru han för en tid sedan gått till en potatishandlare, som tillhörde ,,det kristliga ynglingaförbundet, för att köpa sitt vinterbehof af denna vara. , Aro potäterna friska? var min första fråga? Ja, fullkomligt, blef svaret, åtföljdt af ett par gudliga fraser. Jag hemtog några till prof och gaf dem åt köksan, som vid kokningen fann att de voro skämda inuti sjelfva hjertat, ja, så skämda som deras försäljare. Diskussionen fortsattes under ett par timmar, och upplöste sig församlingen uti den mest uppsluppna sinnesstämning. Man skulle aldrig trott att så vigtiga andliga frågor förehafts till behandling. Och då man såg den publik, som fyllde platsen uppifrån taket ned till hvarje vrå af salongen, så fann man att det var personer, som representerade bildningen, konsten, handeln, ja alla samhällsklasser och dertill kärnan utaf desamma. Resultatet blef uttalandet af kraftiga sympatier för den nybildade föreningen, och flera hundrade nya medlemmar läto anteckna sig. Det var ett skådespel på en del af verldsteatern, der Orthodoxien blef sulltkomligen bekämpad af den nyare tidens friska och mäktiga liberala anda, som också till slut skall öfverallt vinna seger öfver föråldrade kyrkosatser och bibeltolkningar. Lyckligt det samhälle, der man kan, såsom i Chikago så öppet och oförbehållsamt uttala dessa sanningar, hvilka dock skola gå öfver hafvet och intaga verlden, för att öppna en ny aera uti den amerikanska republikens och mensklighetens kulturhistoria. M. RB. wDD TITT URNA