denna sednare såsom en lem och del i universums andeslägte. För jordemenniskans lokamliga öga synas dessa delar Ekesom förströdda i den o 14rga ryn don; för ett mikrockopiskt öga skulle molcxylerna i menniskokroppea synas på samma sätt. För alla dessa andesläg:en är Gvd des gemensami s enonde. Verldsalltets mensklignet är ,en grundperson i Gud. Fömaftet, i olika grada ioner, är öfver allt väsenddigen detsamma; känslan af Gud, behofvet af em innerligt förnummen förening med honom är således äfven en gruadstämning för alla verldsklotens förnuftige innevånare, om än inblickea i hans väsen klarare och lifvet i honom djupare hos andra andeslägten än hos det jordiska. Universum, som för en del teologer är en samling af helveten, är för Krause en lekamen i hvilken de olika verldsklotens innevånares ingå som lemmar. Från dem alla uppstiga böner till Gud, på dem alla fortgår i olika stadier, och väl äfven, såsom hos oss, under strider och slitningar, en intellektuel och moralisk och religiös utveckling till en sann lifsgemenskap med der evjse.