Återigen goda och sunda tankar Väktaren. I en ekonomisk uppsats Väktaren finna vi ännu en gång någr: tankar, hvilka det är oss ett nöje at återgifva, dock med behörig utsofring a åtskilligt slagg: Vid den framställda satsen, att det för et samhälles framåtskridande nödiga kapitalet ,,al drig kan i längden samlas på annat sätt än ge. nom årliga besparingar, må ock tillåtas oss er anmärkning. Sparsamheten är visserligen en högs vigtig faktor för kapitalbildningen, men icke den enda. Den är naturlig och riktig, om man blot står på privatindustriens ståndpunkt. Men der är för trång för en statshushållningslära. Staten kan utöfva kapitalbildande verksamhet på olika sätt. Den kan genom lån icke blott koncentrera kapitalet, utan också åt detsamma gifva ett större och mäktigare inflytande. Den kan genom kloka sociala eller politiska åtgärder stegra nationalkapitalet. Öfverhufvud kan sägas, att makten öfver politiska och sociala medel kan verka mera än någonting annat för kapitalbildningen. Också kan man med Macleod anse krediten såsom kapital, enär den verkar på alldeles samma sätt som detta. Den, som eger kredit, behöfver blott till en mindre del ega egentligt kapital, och han kan utsträcka sin verksamhet vida öfver dettas gränser — dels på grund af verklig efterfrågan, dels såsom spekulation, hvilken afser att höja efterfrågan — enär han eger samma makt att genomdrifva ett företag, som egandet af egentligt kapital skulle gifva honom, och denna makt är det väsendtliga. Makten att förfoga öfver värden, en makt, som räcker länge nog för att göra ett produktivt företag möjligt, är för krediten och det egentliga kapitalet gemensam. Om den specifika olikheten mellan kapital och kredit är här ej nödigt att tala. — Att spara är motsatsen af att utgifva eller förbruka; det består uti att underlåta något ofördelaktigt. Det är således en negativ väg, men denna kan ej, ens för den enskilda hushållningen, vara den enda; det måste äfven finnas en positiv. Vi erinra oss Fr. Lists exempel rörande denna fråga. Han uppställer en parallel mellan två män, af hvilka den ene blott lägger sin sparpenning och sina räntor till kapitalet, samt inskränker sig i afseende på all förbrukning. Han utgifver icke mycket, men hans inkomster blifva ej heller stora. Den andre ökar sitt kapital genom att helt och hållet nedlägga det i ett gagneligt företag. Hans kapital konsumeras således, väl ej af honom sjelf, men af andra, men växer likväl mångdubbelt mot den förres. En följd af Smiths lära är ny-ekonomisternes benägenhet att nedtrycka arbetslönerna så lågt som möjligt. Denna slags sparsamhet befrämjar visserligen till en tid kapitalbildningen för arbetsgifvarne, men detta system — , hungeroch fö knappningssystemet — straffar sig slutligen sjelft. Der hungeroch förknappningssystemet tillämpas, minskas naturligtvis förbrukningen af vanliga förnödenhetsvaror. Denna minskning inskränker betydligt produktionen; och denna inskränkning heter med andra ord brist på arbete, och dess följder äro ökad nöd för arbetaren, ökade fattigskatter, men minskad afsättning och minskade inkomster för arbetsgifvaren. Dessutom sker en nationalförlust genom att arbetaren hindras från verksamhet, och ett slöseri i stort med arbetskraften, den vigtigaste faktorn för den allmänna kapitalbildningen, uppstår. Så förträfflig och nödvändig sparsamheten är hvad den enskilde beträffar, så gälla för den nationella hushållningsläran mera omfattande reglor. Det förstås af sig sjelft, att en stat också kan misshushålla, t. ex. genom skadliga krig. Men oafsedt att den ej bör göra sig skyldig till dylikt slöseri, så gäller för densamma den allmänna sparsamhetsregeln, likasom öfverhufvud för hvarje hushållning i stort, att man bör söka uppnå den största följd med de proportionsvis minsta medlen; d. v. s. att man i rättan tid klokt använder de medel man eger och undviker alla onödiga eller skadliga omvägar vid produktionen. Kapitalbildningen beror således — hvad nationen beträffar — ej derpå att denna lefver på förknappning, utan derpå att de ekonomiska medlen och krafterna på indamålsenligt sätt användas. Sker detta på den gentliga industrien, så framkallas just en stegrad nn e