rdr, ,,hvilket belopp nu får på annat sät tagas ur de skattdragandes fickor. Utan att tvista om det lämpligaste sät tet, att taga medel ur de skattdragande: fickor, erinra vi endast, att höjandet a skyddstullar icke bringar några medel. statens kassa, utan endast i sabrikanternas, hvadan landet finge i alla fall fylls bristen, genom att taga penningar ,på annat sätt af de skattdragande. Men att den franska traktaten alls icke hindrar staten att söka skaffa sig inkomster på denna väg, det visade den sista riksdagen, då den lade ökad tull på kaffe och socker m. m. Det finnes dessutom en annan artikel, som skulle kunna gifva en betydlig statsinkomst, med en ganska låg tullsats, d. ä. bomull. Här tillfölle inkomsten verkligen statsverket, och det är ju för detta Dagl. Alleh. ömmar? Äfven andra likartade utvägar finnas, hvaribland den förr omnämnda, att icke låta den betydliga rå-sockertullen flyta ur statens i enskilta hvitbetssocker-fabrikanters fickor. Dagl. Alleh. bör alltså finna, att den anmärkningen, beträffande franska traktatens förlustbringande karakter, är alldeles ohållbar. Och sedan bladet, såsom vi hoppas, insett sin missuppfattning äfven i denna punkt, hemställa vi: huruvida det ej vore mera patriotiskt, att nu öppet erkänna de föregående misstagen och göra en hederlig ursäkt för allt det orättvisa klander D. A. riktat mot regeringen med anledning af den franska traktaten, för att med tillfredsställelse anteckna de goda verkningar, som denna traktat redan visat?