en hundsvott den, som ej följer er! Ilela regimentet upprepade det, och med ert kompagni i spetsen inträngde vi i byn och förjagade fransmännen. Slaget var vunnet, oc Röck mig er hand, sade kaptenen, — och förlåt LH misstroende. 11.— sä: ; — Man kan nog bu misstrogen här, sade den andre, — och tro mug, herr kapten, jag hade ej kommit hit, om jag på annat sätt kunnat förtjena mitt bröd. — Hvad var ert ärende nu till mig? — Ni skall befrias i natt, herr kapten. Fången blef öfverraskad och hans misstroende väcktes ånyo. han Och hvem skall befria mig? frågade an. — Jag, herr kapten, på herr von Aschens uppmaning. — Hvilken är er plan? — Jag har nyckeln till det inre af slottet. Vi komma ut på följande sätt: Klockan elfva aflösas skildtvakterna, och vid en sidoport, som leder ut i slottsträdgården, kommer en grenadier, som jag känner. Posten har nyckeln till denna port och skall låsa upp för oss. Vi komma då ut i slottsträdgården, som sträcker sig ända ned till Spree. Vid stranden väntar oss en båt, som för oss till andra sidan, der en vagn för er vidare. — Och ni? — Herr kaptenen skall taga mig med sig; jag kunde bli er nyttig under vägen. — Har ni slägtingar? Nej, ingen enda. — Men ni förlorar er syssla. Hvaraf skall ni lefva? — Herr von Aschen drar försorg om mig.