HDomherrp.) Historisk roman af J. H. Tomme. cofversättnins af Sigfrid Nyberg.) Mahlberg kände tydligt igen von Aschens stil. Men var öfverbringaren den rätte? — Ert namn? frågade han. — Beermann. För detta underofficer vid samma kompagni som herr von Aschen. Han var min löjtnant. Det kunde vara sannt, men äfven en snara. — Herr kapten, fortfor fångvaktaren, — skall jag säga er, när jag såg er för första gången? Kaptenen nickade. — Det var i slaget vid Laon. Vi hade nästan förlorat det, och vår venstra flygel var nästan återkastad mot staden. Fransmännen hade intagit en fast ställning i en by och hade oerhörda fördelar, om de derifrån angrepo oss den följande morgonen. Det hade blifvit qväll. Då uppmanade York och Kleist trupperna att öfverrumpla fienden i byn, men folket var uttröttadt. Då trädde ni fram för ert kompagni, som låg närmast vårt. Jag ser er ännu i skenet från bivuakelden. — Landtäl ade ni, — finns här en enda värnsmän! ro pultre ver? Och hela kompagniet sv: o me kypyrun: Nej, herr kapten; Å Fda H. ilag —