Bref. (Fr. Hand.-Tidn:ns korresp.) London d. 7 Dec. 1867. Her ,,Majestys Theaternedbrann i natt. Lyckligtvis var ingen representation den aftonen, annars hade stor olycka kunnat inträffa. Klockan omkring half elfva såg jag ett starkt sken, och antagande eldsvåda vara orsaken, begaf jag mig till platsen samt kan derföre såsom ögonvittne skildra den märkvärdigaste eldsvåda jag känner. Ehuru ej ovan vid Hagas och Masthuggets bål, var för mig detta något alldeles nytt. Brasan var stor, och till det afstånd, der jag befann mig, flögo ännu gnistor och brinnande pappersherrligheter. Då detta nedskrifves, ser man blott en glimrande askhop. Å konstens vägnar är det egentligen ej någon förlust, ty fastän namnet antyder något kungligt eller nationellt, så var så ej förhållandet. Den enskilda spekulationen skötte affären såsom affär, och orsaken hvarföre man intresserar sig för den är, att det var den enda teater, der verkligen erkändt skickliga ledamöter af den lyriska scenen uppträdde med glans. Christina Nilsson gjorde der furore och skulle åter hafva uppträdt till våren på denna teaters tiljor, om de icke nu vore förvandlade till stoft och aska. Icke kan en eldsvåda af det vanliga alldagliga slaget i London intressera någon hos Eder, men hvarför jag särskildt omtalar denna är, emedan jag önskar gifva en mention honorable åt eldsläckningsväsendet härstädes. Intresserad som jag är och varit för denna sak, kan jag ej underlåta säga, att här vid denna eldsvåda kunde man se huru utmärkt allting är ordnadt. Naturligtvis har man den stora hjelpen ar de kolossala vattenledningarne, som utdela sina håfvor rikligt nog att dränka allt. Men vattenmassorna,