Ai — Konsrontera mig med dessa heders3 män! — NI har ingen rätt dertill. Efter ett par dylika förhör tycktes man alldeles ha glömt bort mig, tilldess jag i dag fördes hit till Köpenitz, Då jag nu blifvit din granne, tror jag mig insa kriminalrådets plan. Vi båda skola belyssnas för att tjena som ofrivilliga förrädare mot hvarandra. — Men berätta nu om dig, vän Mahlberg. Men Mahlberg frågade först: — Du talade om Gisbert; ansvarar han för Beermann? — da, Bland dessa fångvaktare finnas en mängd förrädare. Några tjena inqvirenterna, andra fångarne. Gisbert bestack min, och genom honom erhöll jag bref från Gisbert, deri han äfven talade om dig, att du stod under en undantagsvis sträng uppsigt, och att han ej säkert visste hvar du fanns. I förrgår meddelade han mig att jag skulle föras hiti dag, och att jag kunde förlita mig på Becrmann. Mahlberg hade blifvit orolig och frågade nu: — Hur länge har du kännt Beermann? l Sedan nyss, då han förde mig till ig. — Hur vet du då, att den man vi sågo var Beermann? Horst studsade. har IIvad känner du om honom? sade Nan. Mahlberg berättade huru äfven han hade sett denne man för första gången i afton, huru karlen lemnat honom. Gisberts biljett samt förkunnat honom Horsts och hans egen befrielse denna natt.