tationer erhållit fullständiga bevis för ett hemligt mazzinistiskt sällskap, som har vidsträckta utgreningar i hela landet. Detta sällskap, la sacra Falange, har i ett gifvet ögonblick uti alla större städer velat börja ett uppror och proklamera republiken. TURKIET. I ett telegram från Petersburg af den 7 dennes heter det: ,Fiendtligheterna på Kandia hafva ånyo kommit till utbrott den 22 November. Från Turkiet hafva med kammarladdningsgevär utrustade förstärkningstrupper dit afgått. Ryska krigsskepp hafva nyligen börjat att — tillfölje af de klagomål, som från tre kretsar ingått till ryske konsuln — upptaga och bortföra flyktande familjer. Vice konungen af Egypten har vägrat betala sin tribut till Porten, utan att han får afräkna kostnaderna för de egyptiska truppernas vistelse på Kandia. SCHWEIZ. Från Bern meddelas, att förre vicepresidenten Dubs blifvit vald till schweiziska edsförbundets president för 1868 och hr Welti till vicepresident; efter hr Fornerod, som utträdt för att öfvertaga en bankförvaltning, har hr Ruffi från Wadt blifvit invald i förbundsrådet. AMERIKA. Om försäljningen af de dansk-vestindiska öarne S:t Thomas och S:t Jean yttrar den engelska ,,Times i en ledande artikel af den 6 dennes följande: Amerikanarne hafva nu fått fotfäste på de öar, som tillhöra deras kontinent, och ehuru det förvärfrade territoriet är obetydligt, med afseende på dess omfång och resurser, så uppväger dess geografiska belägenhet till fullo dessa brister. Öarne S:t Thomas, S:t Jean och S:t Croix tillhöra den grupp, som är bekant under namn af Jungfrusarne, och hafva sedan slutet af 17:de århundradet varit i danskarnes ego. På den tiden hade danskarne sina egna indiska kompagnier, och under Karl II:s regering i England koloniserade det vestindiska kompagniet S:t Thomas. Några år derefter köpte samma kompagni S:t Croix af fransmännen, och de tre nämnde öarne hafva sedan den tiden som dansk egendom stått under kompagniets eller danska kronans omedelbara styrelse. Mer än en gång har S:t Thomas varit i engelsmännens händer. Under åren 1801—1802 och ånyo under åren 1807—1815, under de stora krigsomhvälfningarne, var ön besatt af våra trupper, men vid fredslutet kom den tillbaka till Danmark och har förblifvit i dess besittning tills nu. Vid en försäljning af detta slag är det naturligt, att vi kasta våra blickar både på köparen och säljaren samt söka tydliggöra försäljningens motiver och följder. Att Danmark önskat afhända sig denna egendom för en rundlig köpesumma, är icke att undra på. Dessa kolonier representerade en finansiell förlust för Danmark, åtminstone i afseende på de i de offentliga räkenskaperna anförda utgifterna och inkomsterna. Å andra sidan funnos der stora privata jordegendomar på öarne, hvilka tillhörde danska kronan, och hvilkas inkomster icke voro uppförda i räkenskaperna. Emellertid är det ej sannolikt, att dessa inkomster varit af större betydelse för konungariket Danmark än den penningesumma, som-nu blifvit betald för dem. Det kan snarare förundra, att icke köpet äfven omfattar ön S:t Croix, så att Danmark befriats från alla sina kolonier. ...Att Förenta Staterna önskat köpa hvad Danmark ville sälja, kan icke öfverraska. Amerikanarne äro mycket begärliga efter land, och de ha öfverflöd på pengar. De hafva nyligen köpt de rysk-amerikanska provinserna, och — efter hvad berättas — stå de för närvarande i underhandling om inköpandet utaf en hamn och ett etablissement på östra kusten af S:t Domingo. I S:t Thomas hafva de försäkrat sig om ett litet territorium, som isynnerhet är af vigt för dess belägenhet. Denna öÖ är icke så fruktbar som S:t Croix. Ehuru den är 12 mil lång och 3 mil bred, är der likväl endast 3,000 acres odlad jord. Dess värde består ej i dess produkter, utan i dess geografiska belägenhet och dess utmärkta hamn. Denna ö är af naturen skapad till en centralstapelplats för den vestindiska handeln, och dess företräden i detta afseende hafva ytterligare blifvit förökade genom den danska regeringens politik, som redan under förra århundradet gjort S:t Thomas till frihamn för alla nationers fartyg. Vi behöfva knappast påminna publiken om, att denna ö — eller rättare sagdt: hamnen S:t Thomas — har ett mycket sorgligt rykte. Denna hamn är en verklig härd för gula febern. Allt, som blifvit sagdt om dess förträffliga belägenhet, dess säkra hamn och utmärkta beqvämlighet, kan vara sannt nog, men detta oaktadt är sjelfva hamnen lika osund, som någon flodmynning vid Afrikas kust. Man borde kunnat förutsätta, att de sednaste orkanerna bortfört hvarje smittoämne, åtminstone för någon tid; men skeppet Tamar, som lemnade S:t Thomas 14 dagar efter stormen, och som inträffade i London sistl. Tisdag, hade under vägen haft 24 sjukdomsoch 7 dödsfall af gula febern. Att skeppet medförde febern från S:t Thomas är otvifvelaktigt, ehuru kaptenen — märkligt nog — berättar, att ingen feber fanns på ön. Det är icke heller på ön eller i sjelfva staden, som denna smitta utvecklar sig, utan endast i hamnen. Om någorstädes i verlden gula febern finnes, kan man vara viss om, att den är på de fartyg, som segla på S:t Thomas. Olyckligtvis lägga våra postskepp till der, och det antal menniskolif, som derigenom förloras, är förfärligt. Postskeppen bruka intaga kol vid S:t Thomas, och då de lemna skeppsbron, hafva de gula febern med sig. Så svåra äro verkningarne, att det varit tal om att förändra kolstation och välja en hamn, som måhända vore mindre beqväm, men tillika mindre farlig för helsan. Detta förslag kan vara godt nog, men innan man öfvergifver S:t Thomas naturliga fördelar, måste man dock dröja, för att tillse hvad som möjligen kan blifva af ön under dess nya styrelse. Amerikanarne hafva mera energi, företagsamhetsanda och rastlös drift, än danskarne; de likna i verkligheten intet folk mera än danskarne för mm me AV AA —ä—ä2ä — — vs Man 3 att har han lingit .. da I