Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1867, sida 3

ÅA C11191. SR EA — ÄEdes7 som den . omna första delen skulle komma att röna. -; Om Gustaf den Tredje såsom Konung och Menniska. Af Bernhard v. Beskow. Fjerde afdelningen. I Det är 42:dra delen af svenska akadet miens handlingar, som uteslutande upptages utaf denna nya afdelning af akademiens sekreterares stora verk till förguI dande eller försvarande af akademiens stifftare: ,,Snillekonungen (sångarkonungen, theaterkonungen m. m.) Gustaf III. Det är en egen tillfällighet, att samtiI digt härmed utkommit grefve Fersens bistoriska anteckningar, i inledningen hvartill anföras samtal mellan Fersen och Gustaf III, hvilka icke vittna fördelaktigt om den sednares takt och uppfattning af sin I värdighet. Härtill anmärker naturligtvis panegyristen, att en politisk motståndares vittnesbörd saknar giltighet, och han har visserligen deri rätt; men lärer dock äfven böra medgifva, att beundrarens och smickrarens röst äger lika litet vitsord. Det föri lord, hvarmed den 4:de afdelningen inledes, väcker misstanke att förf:n något förbisett denna sanning, äfven om han riktigt anmärker, att den rätta ledningen för omdömet af en offentlig mans karakter ligger i svkedjan af hans handlingar. Dock är det just handlingarne, som brytas i olika färger genom hatets eller förkärlekens mesdium: Att stå fri från båda (sine ira et studio,) det är den store häsdatecknarens swärdiga ståndpunkt, hvarigenom han skiljer sig lika mycket från tadlaren som från panegyristen. , I Det är dock lätt förklarligt, att när man vill tillbakavisa orätträirdigt klander och I förtal, man lätteligen drifves för långt åt i motsatt håll, nemligen att se endast den ljusa sidan. Skrifter utkomna i våra dagar hafva visat konung Gustaf III:s karakter ganska mörk. Friherre v. Beskow vill återföra hans bild i den strälglans, hvaruti den under en viss tid framstod. Månne man icke äfven här får iakttaga den regel, som gäller om hvarje menniska utan undantag, nemligen att hon är hvarken så mörk som tadlet framställer henne, eller så ljus och fläckfri, som lofprisaren skildrar henne? Menniskan är, med andra ord, hvarken engel eller djefvul. Hos den I renaste gestalt finnas dunkla fläckar af i svagheter och lidelser, hvaremot hos den mörkaste icke saknas ljusa sidor. Vi hafva alla blott litet mer af det ena eller det andra; någon qvalitativ olikhet finnes ej. Fatta vi rätt detta psykologiska faktum, skola vi lära undvika tvenne ytterligheter, förgudningen och föraktandet, hvilket ej hindrar oss att älska och vörda det goda, men hata och förakta det onda och låga; vi lära blott derjemte, att icke hårdt dömma medmenniskors svagheter och förvillelser, i det djupa medvetandet att vi sjelfva äro deraf ganska mycket besmittade. Jag är menniska och känner ingen mensklig svaghet vara mig främmande — lärer väl blifva slutresultatet af hvarje ärlig sjelfpröfning. Men det var ej härom vi borde nu tala; det var om Gustaf III såsom konung och menniska. — Den nu framställda afdelningen af hans lif omfattar den korta men betydelsefulla tiden från svenska härens och flottans afgång till Finland Midsommaraftonen 1788, ,förande större stridskrafter än Gustaf II Adolf, Karl X och Karl XII bragt öfver hafvet, till 1789 års ödesdigra riksdag. Detär under den tiden det I mycket omtalade Anjalaförbundet inträffar. Det var att förmoda, att förf:n skulle skrifvua krigets misslyckade resultater på de förrädiska stämplingar, som gifvit Anjala ett historiskt namn; det är också långt sifrån oss att vilja ens i minsta mån förssvara dessa dåd från en samhällsklass, som så högt berömmer sig af att vara -konungamaktens stöd; men glömmas bör ikväl ej, att det af ingen nödvändighet framkallade kriget skett emot den största Idelen af det adliga krigsbellets äsigter Toch vilja. När så konungens egenskaper saf härförare ej kunde ingifva förtroende, Ivar det ganska förklarligt, att det adliga jelfsvåldet icke skulle akta för rof, att Igenom dels passivt motstånd, dels öppet trots omöjliggöra hvarje framgång, hvars följder skulle blifva den hatade konungens sökade makt, ära och popularitet. . De många nya bidrag till denna tids T historia, som frih. v. Beskow varit i tillfälle att lemna, förhöja värdet af hans högst förtjenstfulla verk. 2