Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1867, sida 3

nungen af Italien, hos hvilken franska regeringen genom sin tvetydiga politik väckt hoppet om att bemäktiga sig Rom. Denna tvetydiga politik måste upphöra! Men framför allt måste man hålla uppmärksamheten fästad på det inre band, som sammanknyter italienska frågan med den tyska. För Frankrike, som är omgifvet af Tyskland och Italien, ligger faran deruti, att dessa tvenne frågor kunna förena sig, för att försöka en lösning, som är fiendtlig mot Frankrike. Jag tror visserligen icke, att denna fara för en samtidig lösning af den italienska och tyska frågan i denna stund förefinnes. Men när det en gång sker, skall faran vara mycket stor för oss. Vi skola då vara i samma ställning som Österrike 1866, hvilket anfölls både af Preussen och Italien, endast med den skillnad, att franska armåeen lugnar mig till stor del, hvilken organisation än denna armå måtte få, och huru man än vill använda den. Men, mina herrar, hvilka äro då de faror, som visa sig för en hvar, som har någon politisk skarpsynthet? Den utmärkte statsman, som leder Preussen, är för närvarande långt klokare, än han var dagen efter slaget vid Sadowa, ehuru han då var klok nog. Jag låter honom vederfaras rättvisa, ehuru han icke är vän af vårt land. Skall jag säga Er, mina herrar, hvaruti hans klokhet för närvarande består? Jo, han vet ganska väl, att han i två år satt Frankrikes tålamod på ett hårdt prof, han vet hvad franska armåen har att betyda, och man måste medgifra, att han vill freden. Men att vilja något är icke alltid att göra det. Han vill freden och vet mycket väl, att om han skulle . intervenera i ett ögonblick, då Frankrike har så stora rättigheter och förpligtelser i Italien, skulle han göra något, ! som upprörde hela verlden och gjorde honom mycket tadlad i sitt eget land. Den preussiske ministern skulle icke hafva någon på sin sida, om han ville begagna sig af situationen för att göra gemensam sak med Italien. Och hvad hafva italienarne under dessa förhållanden gjort? Jag har icke alla depescher till hands,! men hvar och en vet, att Italien gisvit efter först då, när det fått visshet om,j att det icke kunde vänta något understöd af Preussen. Först då sade Italien: Vi taga emot hvarje konferens, der en hvar fritt kan framställa sin åsigt och söka! hvilken lösning som helst. Hvad mig beträffar, kan jag icke skönja någon lösning, och jag tror lika litet, att någon af makterna eller någon här i salen kan göra det. Man ser af Thiers hela uppträdande, det han är sig lik i sina åsigter om medlen för Frankrikes stornet; ,,Journalj des debats yttrar derför med stort skäl: , Thiers står ännu alltjemt på Wienerkongressens ståndpunkt, och få statsmän vilja mindre än han bringa till användande de principer, som franska revolutionen infört i verlden. Han ser i Europa endast regeringar och dynastier, men han ser inga folk stå bakom regeringarne. Italiens enhet är för honom fördenskull endast en produkt af macchiavellistiska ränker, utgångna från huset Savoyen, som beröfvat; konungen af Neapel samt storhertigarne af Toskana och Parma sina throner! Men voro dessa folk belåtna eller missbelåtna med sina regeringar? Denna fråga är så mycket vigtigare, som den bestämmer den moraliska halten af de i Italien timade tilldragelserna, men Thiers går allt detta med stillatigande förbi, och denna glömska är så mycket underligare af en man, som skrifvit revolutionens historia. Man! skulle fråga sig, huru Thiers, då han så föga förstått fatta revolutionens anda, kunnat skrifva dess historia, ifall man icke visste, att för hans pennas och hans tals Å behändighet är ingenting omöjigt! Ä AFRIKA. Öfverste Merewether — chef för förtrupperna i den abyssiniska expeditionen — har till engelska krigsministeren ingifvit följande rapport: yvi återkomma just nu från en högst intressant och vigtig rekognoscering, hvilken vi företagit från Kumoyle-passet till 5 eng. mil från Sanafeh. Väsen var svår på en del ställen, likväl hafva våra sappörer redan lyckats göra den farbar för infaneri, kavalleri, muldjur och kameler. Efter mitt örmenande skall detta blifva vår hufvudväg, enär len genast förer till en god position i Abyssiniens högland. morgon bryta vi upp, för att undersöka Hadlas och hinna uppefter dalen till närheten af Tohonda, utan att likväl beträda denna ort eller itt kompromettera innevånarne, då vi sätta oss förbinadelse med dem. Sir Napiers förträffliga proklamation afsändes len 6 November, och jag hoppas de bästa följder -furst Kassaj. leraf. Så snart Tigres herrskare om är i uppror mot konung Theodor — bevisar, tt han vill ställa sig på vänskaplig fot med oss, dehöfva vi icke hysa några betänkligheter för att söka både Tohonda och Sanafeh; men det vore rätt mot denna orts innevånare att utsätta dem ör faran af hans onåd, innan vi kunna lemna lem vårt skydd: De här landstigna trupperna äro lyckligtvis rid förträfflig helsa Det tredie kavalleriresemenj