öteborg d. I December. Hr E K. har sagt sitt ,slutord i afseende å ,,riksdagsbetraktelserna uti Dagl. Allehanda. Han börjar dessa slutord med att antöra Axel Oxenstjernas bekanta yttrande: ,Om du visste huru litet förstånd det erfordras att styra här i verlden. Vore detta den store statsmannens yttrande sannt, så låge deri en tröst för nationen, då man nu finner så många som vilja komma till styret, hvilka väl näppeligen hafva andra meriter att derför åberopa än ,litet förstånd. Hr E. K. gifver sig ut på det hala med en historisk öfverblick och kommer dermed till det resultat: att ,i den gamla representationen hafva funnits tider då adel och prester ledt våra öden och gjort detta med oförvansklig ära. (Förfm upplyser icke när detta skedde). Sedermera, i samma mån riddarhusmajoriteten kom att bestå af en osjelfständig hofoch tjenstadel, samt presterskapet — ,Gudi till ära och eget gagn — mer och mer utgjorde en tätt sammansluten, men äfven afsöndrad kast, var det naturligt, att borgarståndet, i förening med den del af adeln, som var medborgerligt sinnad, skulle träda i spetsen för det folkvalda elementet och leda vår utveckling. , Skada blott — tillägger förf:n — ,att detta skedde som hade Sverge varit ett handelsoch fabriksland likt England, eller ett hotell för resande likt Schweiz. den nya representationen åter synes det gamla Bondeståndet, förstärkt med förut orepresenterade, komma att intaga af vär utveckling. Författaren tillbakavisar dock påståenväcka split mellan land och stad, mellan jordbrukare och andra samhällsklasser, och erkänner sanningen, att , städernas intressen äro, rätt sedda, äfven landsbygdens, och tvertom -ett erkännande hvarför vi hålla honom räkning. Slutligen yttrar han: ,För oppositionspartiet — det må nu heta landtmannapartiet, det nationella eller det demokratiska partiet, gäller att inom kort, sedan det visat sin styrka, ätven ådagalägga sin borgareståndets gamla plats såsom ledare det, att det s. k. landtmannapartiet vill