Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1867, sida 2

båda blifvit uppfostrade i lydnad met för. äldrarne. — Jag ingår i det andeliga ståndet sade jag till min far utan trots. — Godt, jag skall köpa dig ett domprebende, svarade han utan ironi. Din far sade till din mor: — Sök dig en make af ditt stånd. Din mor var enda barnet, och efter faderns död tillföll Ovelgönne henne. På godset bodde hennes kusin Robert Lohrmann, en anspråkslös, hederlig ung man, som gerna skulle ha offrat sitt lif för din mor. — Låt mig då gifta mig med kusin Robert, bad din mor sin far. De första dagarne i Augusti måste jag lemna Hofgeismar med min far. — Vid skördefesten togo din mor och jag afsked af hvarandra, här, vid hennes mors graf, en stilla astonstund, men det var ej ett sked för alltid. — Vi förblifva vänner för evigt och iterse hvarandra! Under flera år träffades vi ej. Våra hjertans djupa sår måste först läkas. Jag inträdde i det andeliga ståndet och öretog derefter vidsträckta resor. Frankike och Paris fängslade mig en tid. Jag tuderade konungadömet och republiken ch såg hur det förra rusade mot en ifgrund, som måste uppsluka det. Då nansmännens förste kejsare blifvit wönt, återvände jag till Tyskland. Jag åg här förräderi och falskhet ända upp ill thronen. Jag återvände till Ovelgönne. Din mor ar dig emot mig; du var endast några eckor gammal, ditt första leende gällde enne och mig, och du blet vår goda