Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1867, sida 2

sig sjelf, ehuru både jag och Mablberg kunna emotse faran med lugn. — Halt, sade domherrn, — med Mahlberg är det helt annat. Gisbertina sade I mig, att herr von Schilden är demagogdömets uppfinnare. — Schilden! ropade Gisbert. — Vi mås ste till hvarje pris träfla Mahlberg! De sökte honom i hjörklunden, men funno ej något spår efter henom. Ingen hade der sett honom. De återvände till dansplatsen, der de träffade Bernhard. Domherrn frågade honom: — Har du sett någon fremmande herre i grannskapet? — Ingen, utom gensdarmerna. — Gensdarmerna efterspana en herre, som du måste uppsöka. Han är något äldre än min brorson, är klädd i brun rock och släpar något den ena foten. Då du träffat honom, så för honom — hm, ja, till mitt rum i stora byggnaden och underrätta mig sedan. — Ja, ers nåd, svarade gossen och skyndade bort. Domherrn gick att uppsöka Karolina, hvilken stod inbegripen i ett samtal med sin trolofvade. Då Karolina varseblef domherrn, skyndade hon mot honom. — Onkel Florens, jag skulle berätta för dig hur jag lärt känna Friedrichs. Jag lofvade dig det redan för ett år sedan. — Nå, ämnar du nu uppfylla ditt löfte? — Ja, ja, sade hon hastigt. — Minns du hvar du ville ge mig detta förtroende? frågade domherrn. — Låt oss gå dit, käre onkel. (Forts.)