Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1867, sida 2

liggande, dock i hvarje sall högst lycklig tanke. Tillåt mig att något närmare redogöra för saken och metoden. Den allmänna folkräkningen är ett göromål, som egentligen åligger den kungliga polismyndigheten. Men i Berlins kommunala intresse tager äfven stadsförvaltningen del i denna sak. Magistraten förenar med folkräkningen äfven andra statistiska undersökningar, hvilkas resultat derefter bildar en mycket vigtig faktor i ledningen af kommunalväsendet. För detta ändamål finnes en särskild stadsbyrå för statistik inrättad. Det är naturligt, att hufvudarbetet vid folkräkningen tillfaller stadsförvaltningen. Denna betjenar sig dervid på följande sätt af den omnämnda nya metoden: Magistratens närmaste organer äro distriktsföreståndarne. Hvarje sådan väljer bland de till medverkan beredvilliga borgare uti hans distrikt det erforderliga antalet af , Räknings-Inspektörer. Hvar Räknings-Inspektör står i spetsen för en afdelning ,räknare, hvilka likaledes utnämnas bland de sig frivilligt erbjudande distriktsinvånarne. Räknarne öfvertaga arbetet med räkningen uti de enskilda husen, på så sätt, att ingen räknare har att öfverräkna mer än 6 hus eller 40 hushåll. För detta ändamål erhåller räknaren formulärer, hvilka han utdelar bland husegarne eller dessas representanter. Af dessa sistnämnda anmodas nu hufvudmannen för hvart hushåll att samvetsgrannt itylla formulären. Der, hvarest denna anordning ej kan komma till stånd, åtager sig husegaren sjelf besväret. Formulärernas ifyllande och aflemnande till räknaren måste ske i dag. Räknaren pröfvar genom egen eftersyn, eller på annat lämpligt sätt, uppgifternas riktighet, rättar, i fall af behof, listan samt öfverlemnar den, efter att hafva intygat dess riktighet, till räkningsinspektören. Denne företager en ytterligare granskning och aflemnar derefter listorna för sin inspektionskrets till distriktsföreståndaren, af hvilken de befordras till magistratens statistiska byrå. IIvilka äro då ,räknarne, och huru förskaffar sig magistraten sin armå af pålitliga räkningstjenstemän? För åtta dagar sedan aflät magistraten en uppmaning till stadens invånare att på det angifna sättet deltaga i tolkräkningen. Vid sednaste folkräkningen hade man haft tillräckligt med en räkningspersonal af 6,000 man. Under tiden har Berlins befolkning ökats med omkring 6,000 själar; magistraten uppgaf derföre behofvet af räkningsinspektörer och räknare till 8,000 man. Inom några dagar hade så många anbud ingått, att organisationen af räkningspersonalen ej utvisade en enda lucka. Detta förhållande kan ej nog högt uppskattas i en stad sådan som Berlin, der striden för existensen företrädesvis måste föras med häftighet och der blott få äro nog lyckligt lottade att icke behöfva beräkna en uppoffring af tid i penningar. Vi se i räknarnes led män af hvarje stånd och yrke, statsembetsmän, folkrepresentanter, stadsfullmäktige, skolföreståndare, läkare, apotekare, prester, lärda, lärare, kapitalister, fabriksegare, köpmän, handtverkare o. s. v. Alla hysa de det fasta beslut att egna sig åt räkningsarbetet, så oangenämt det ock stundom må kunna bli, med en tjenstemans hela ifver. Här finna vi ett bevis derpå, att sjelfstyrelsens principer, hvilka vi föröfrigt härstädes finna tillämpade uti 2,560 lönlösa kommunalembeten, på ett glädjande sätt slå allt fastare rötter bland vår stads borgerskap. Det återstår mig endast att tilllägga, det Berlin ej är litet stolt öfver att hafva uppfunnit, praktiskt infört samt till ett stadgadt system utbildat ,sjelfräknings-metoden. Denna metod användes föröfrigt numera äfven och med samma framgång i de större landsortsstäderna. Jag sade nyss, att i Berlin striden för existensen företrädesvis föres häftigt. Föridet års erfarenhet har visat hur mycket våldsammare denna strid blifver uti oroiga tider och hur många som då duka under deri. En åskådlig bild häraf lemnar Berlins magistrats förvaltnings-redogörelse för år 1866. Den som besökte Berlin under kriget förlidet år förvånades äver att här ej förspörja det ringaste inlytande af kriget, Det var som om vi efde i djupaste fred. Likväl erhöll Berins befolkning genom sjelfva kriget, men in mera genom blotta krigsfarhågorna, sår, hvilka ännu ej på långt när äro läkta. Borgerskapets välstånd blef genom störvingen i förvärfsförhållandena betydligt örsvagadt. Visserligen hade antalet af Ulmosetagare stigit endast med 300 (från med frun under armen inväntade den an-j ME I .