Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1867, sida 2

2 1U61päAJUO. FUL 0SS DOTa alla sträfvanden i språkligt afseende helt och hållet rätta sig efter hvad arbetet för vårt lands allmänna bildning och civilisation påkallar, följderna deraf må sedan i afseende å språkens framtid blifva hvilka som hel vårt framåtskridande i nllmåg. utveckling af ett konstitutionel sjelfstyrelse och social frihet, sjelfverksamhet i skötandet af sina medverkan i skötandet af sina allmänna angelägenheter. IIartill fordras främst, att alla auktoriteter skola tala ett språk, som folket förstår. Men folket består både af finska talande och af sven ska talande, och derföre fordras det äfven, för att vi skola kunna utveckla oss i civilisation och allmän bildning, att alla officiella dokumenter skola utfärdas både på finska och svenska, då de röra hela folket, eller på det ena eller det andra språket, då de röra endast sådana, som tala det ena eller det andra språket. Men det är icke nog, att folket och auktoriteterna förstå hvarandra. För utvecklingen af ett konstitutionelt statsskick samt sjelfstyrelse och friket fordras ännu vidare att folket har j att erhålla kunskaper. Och detta kan icke sko utan att bildningen finnes tillgänglig på det språk folket talar. Tör den svenska talande delen af folket eger detta rum genom det svenska språkets litteratur och de skolor, der svenä isningssyråk. För den finska tadelen af b kningen eger ett motsvarande lande ännu icke rum. Det är derföre nödst att sträfva att skaffa den allmänna bildningen ett fulls ändigt uttryck äfven på det fin språket genom arbete för en tinsk litter t inrätta skolor, der finskan är unde ningsspråk. utan detta skall den stora och betydan f folket, som har finskan till sitt: modersn icke kunna erhålla den kunskap, som är nödvändig för utvecklingen af sjelfverksamhet i egna samt medverkan i allmänna angelägenheter. Och slutligen fordr ett konstitutionelt stats secial frihet, icke blott att det finnes kuns befolkningen, äfven att den genomgas och lifvas at en sam anda, som sätter den i stånd att handla gemensamt och verka tillsammans. Ty utan en sådan gemensam anda, som förenar befolkningen till en nation, kan intet konstitutionelt statsskick och ingen sjelfstyrelse utveckla sig. Med ett ord: för vår utveckling i allmän mensklig ci tion fordras det att vi utveckla oss i nationel enhet. Men detta kan ej ske så framt icke de olika delar af befolkmingen, tala elika språk, åtminstone i någon mån kunna meddela sig och utbyta tankar och åsigter samt mottaga intryck af hvarardza. Oeh dertill fordras, att det skall finnas en betydlig dela folkningen och det just ibland den klass af be folkningen, som höjt sig högst i civilisation och allmän bildning, hvilken är istånd att både mottaga och meddela intryck och tankar på hvartdera språket. Med ett ord: det ford s att den svenska och finska talande delen af folket icke blott skola tolerera begagnandet af hvarandras språk såsom en rättighet, som man ej kan eller vill bestrida, utan att de, i den mån de höja sig i bildning, fren skola bemöda sig om att göra sig le ga att begagna sig af hvarandras språk. Detta är, hvad det mål vi ställt högst — och obetingadt anse böra ställas hö Finlands utvyoekling i allmänt mensklig b dning och civiisation, synes oss påkalla i afseende å de språkliga förhållandena i vårt land. Och på denna grund — den allmänt menskliga elvilisationens — halva vi städse ställt oss i allt, som rört de språkliga yrkandena och sträfvandena inom vårt land. Måhända har man i Sverge ej tillräc ligt behjertat de vigtiga skäl, som här blifvit anförda för nödvändigheten deraf att Finlands bildning baserar sig mera än tillförene på finskt tungomål. Vihafva sett denna bildning uppspira i sina skönaste blommor på det svenska språkets grund, och vi hafva med vemod förnummit röster, som visat sig nära nog fiendtliga mot dessa yttringar af den finsksvonska anden, blott emedan de framträdt i det svenska språkets drägt. Besinnar man likväl, att dessa den högre bildningens skatter just derigenom blifvit i väsentlig mån främmande för den stora massan af Finlands befolkning, och erkänner man att det är just dess bildning, som utgör samhällets stora uppgift — så måste man erkänna, att det sträfvande är fullt berättigadt, som söker småningom upphäfva den närvarande språk dualiamen, som delar folket i tvenne klasser: den bildade och förmögna, med dess språk, och den mindre bildade, men stora miingden, med dess särskilta språk. IIuru skall det högre kunna genomtränga det lägre, under en sådan olikhet, då det är ganska svårt, äfven när icke är sallet?! I Finlands odlingsarbete måste alltså j upphäfvandet af den skiljemur, som ligger i språkolikheten, vara en vigtig uppgift. Då emellertid finska folket icke kan undvara de förarbeten, de historiska minnen och de litterära skatter, som det eger; på det svenska språket, och då dess eget, språk icke är tillräckligt utbildadt, för att medgilva dels äldre arbetens åätergifvande på sinska, dels nya arbetens förutande på detta språk — hvad många lärdomsgrenar angår — så synes oss det: vara omöjligt att lösa frågan på annat sätt, än genom ett allvarligt tillmötesgående, d. v. s. så att hvarje bildad tinsk! man och qvinna lär sig känna i grund !) 1 ö det finska modersmålet, samt att deremot svenskan ingår såsom ett vigtigt moment i den stora mängdens bildning, äfven om det der måste betraktas mera såsom studium af et främmande språk. Endast så skall Finlands folk kunna itt lära känna sina största skalder, häfdatecknare och vetenskapsmän; endast så skola desse i sin ordning förmå att tilltala det folk, för hvars bildning de äro målsmän. Det ligger ingen partiskhet i denna vå uppfattning, ty ehuru den tanken är os obeskritligt kär, att hvad som talas oc skrilves på svensk tunga kan förstås a våra finska bröder, så skulle vi hafva föröordat ett annat språk än svenskan i den inska folkbildningen, derest landets litte-s alster förefunnits på det språket. jl Det må vara sannt, att både tyskan, franrv kan och engelskan ega långt rikare lit-t 8 I RR cn — — cratur än svenskan, men de ega icke Finlands litteratur, och det är denna Finands folk måste lära känna i första rumnet. I öfrigt är icke den andliga käll-sa ider, som strömmar i Sverge, så fattig, itt icke Finland kan deraf hafva gag rdeles som vi, uti en mängd af förträfti iga öfversättningar, tillegnat oss mycket sl. u hvad andra folk ega ypperst. Och för o överge åter skulle det blifva en stor för-ii ust, om vi komme att sakna de dyrbara idragen till svensk litteratur, som vi nu mottaga från det gamla brödralandet. te Alltså: finska i alla svenska skolor, och 1, venska åtminstone alla högre finska e olkskolor. Det synes åtminstone för oss st ara den finska språkfrågans naturliga och ör folkets bildning mest gynnsamma lö: