Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1867, sida 2

IISL I Mdå) manad nastk. ar. lhöteborg d. 6 December. Staden och Länet. Mötet på Bloms sal sistl. gårdagsafton var vida mindre besökt än de föregående. Man såg här omkring 200 personer, och ycktes de egentlige arbetarne hafva dravit sig ifrån dessa sammankomster. Till ordförande valdes kaptenen friherre Leyonlufvud och till sekreterare hrr telesrafassistenten Rundqvist och intendenten Malm (sedan hr A. Krook ej befunnits närvarande). Ordföranden uppläste det af kommitterade uppsatta program för aftonens öfverläggningar och återgick, sedan denna ordning blifvit gillad, till punktvis föredragning af detta program. De första momenterna deri voro uppläsning af den skrifvelse, som ingått från ar A. W. Björck, till svar å kommitterades bref till honom med öfversändande af mötets fattade resolutioner, samt från hr F. Wern i egenskap af ordförande för Göteborgs stadsfullmäktige. IIr Björcks vidlyftiga skrifvelse hafva vi förut meddelat. Hr Wern förklarade att resolutionernas öfverlemnande till honom icke kunde föranleda till deras behandling hos stadsfullmäktige. Komiterade föreslogo m.-— det blef det första diskussionsämnet — att afsända en tacksägelseskrifvelse till hr Björck för hans sakrika utredning af de föreliggande frågorna samt för hans välvilliga löfte att, i egenskap af representant, behjerta dem. Hr S. A. Hedlund instämde med nöje i förslaget, att sända en tacksägelse till den aktade representanten hr Björck, men önskade att till den härför uppsatta skrifvelse måtte göras ett tillägg. IIr Björcks intressanta, utredning dröjde ännu inom de allmänna betraktelsernas område, kunnande helt visst vid mer än en punkt motsatta slutsatser dragas utur grunderna. Alltså stode man ännu oviss huru frågan skulle, i enlighet med de uttalade grundsatserna, vinna sin lösning. Hr Björck förordar progressiv beskattning, men säger icke hvilken progression han önskar. I händelse af beskattning efter inkomst, förordar hr B. lika personlig rösträtt, men vill, i händelse af progressiv beskattning, fasthålla rösträtten olika. Man saknar dock, såsom sagdt, anvisning om sättet för det praktiska utförandet, hvilket ju ej heller kunnat ingå i Hr Björks nu afgifna svaromål. Utan tvifvel skulle dock den erfarne och skarpsynte representanten gerna tillmötesgå en hemställan, att han måtte lemna de ytterligare anvisningar, som äro af nöden, för att rätt kunna fi stå hans mening. Tal:n föreslog att några ord i detta syfte skulle tilläggas i skrifvelsen till br Björck. Hr A. Almen protesterade häremot. Det skulle vara i högsta grad opassande (eller otillständigt —ref. minnes ej talarens kraftord) att pricka hr Björck för det han ej varit nog tydlig i uttryckande af sin mening, då han varit den ende af hrr representanter, som icke hållit sig för förnäm att besvara komiterades skrifvelse. Hr Almens ord emottogos med mycket bifall. Vid framställd proposition antogs förslaget till skrifvelse till ur Björck, utan det af hr Hedlund förordade amendement. I ordningen härefter följde komiterades förslag, att åt någon Stadsfullmäktig — ännu oafgjordt hvilken -— uppdraga, att hos Stadsfullmäktige väcka motion dels i beskattningsfrågan, dels rörande grunden för den kommunala rösträtten. I en sednare punkt formulerades uppdraget närmare: Stadsfullmäktige borde först anmodas att med ledning af hr Björcks skrifvelse och komiterades resolutioner, begagna sig af 58:de och 59:de SÅ i kommunalförfattningen till beredande at lindring åt de mest betungade, samt, derest dessa utvägar skulle anses otillräckliga, söka vinna nödig ändring eller förklaring af den nämnda författningen. Härom uppstod en längre diskussion. Hr Hedlund hade alls intet emot att en motion i det afhandlade ämnet väcktes hos Stadsfullmäktige, hvilka säkert skulle åt densamma egna all uppmärksamhet; men ville erinra, att frågor beträffande ändring i gällande författningar lågo utom Stadsfullmäktiges befogenhet, hvadan talm betviflade. en motion härom skulle kunna upptagas till pröfning. Deremot borde intet hinder möta för en motion rörande tillämpning af 59:de 8, ej heller beträffande sparsamhet i statsutgifterna, derest sådan ansåges nödig och då de särskilta fallen för misshushållningen påpekades,