Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1867, sida 2

Domherrn.) Historisk roman af J. H. Temme. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Henriette hade blickat mot hufvudbyggnaden och der varseblifvit en ung man, som hastigt nalkades, och den som såg den unga flickans strålande ansigte, kunde ej ett ögonblick betvifla hvem den liflige unge mannen med de blixtrande ögonen och det svarta håret var, och hvad han var för flickan. — Jettchen, min Jettchen! utropade han och fattade hennes händer. Han ämnade äfven kyssa henne, men hon tyckte att detta var nog mycket inför alla dessa personer samt de förnäma herrarne. — Men Louis! sade hon. Då varseblef Becker något annat än sin älskade. Den unge friherrn igenkände honom äfven och utropade: — Det är du, tappre kamrat Becker! — Och du, vän Aschen! svarade den andre. — Ja, vi ha förut endast sett hvarandra i uniform, och — uniformen gjorde oss till likar. Nu äro vi — en kypare och en friherre, som — — — Båda kunna vara ett par stora narrar, inföll domherrn. Och om ni ej äro det, så — — 5 wW Men de läto hnom ej tåla till punkt. ) Forts, fr. AD ER