att hon skall bli grefvinna Westernitz, samme officer, som var min kavaljer vid Hofgeismar förliden sommar. — Berätta vidare, Gisbertina. — Jag har egentligen slutat och vill endast förklara hvad demagogiska stämplingar vilja säga. Vi ha vid våra universiteter en mängd unga män, hvilka såsom landtvärn gjort krigen och nu återvändt till sina studier. De hålla naturligtvis tillsammans och tala om folkets rätt samt yrka på uppfyllandet af regeringens gifna löften Detta kallar man demagogiska stämplingar. Man har nu upplifvat en gammal lag mot hemliga sällskap och ämnar redan i dessa dagar hemligt fängsla demagogerna och döma dem såsom högförrädare. Äfven Gisbert räknas till dem, och för några veckor sedan lärer en verklig demagogkongress hafva egt rum hos honom, hvilken äfven bevistades af dig, onkel Florens. Varna nu Gisbert, likasom jag nu har varnat dig. Gisbertina tystnade. — Äro dessa ord ditt allvar, Gisbertina, frågade domherrn, som blifvit tankfull, eller endast förestafvade af din kärlek till Gisbert? — De äro mitt fulla allvar. -— Älskar du Gisbert ännu? — Iviflar du kanske derpå? — IIm, mera derom sedan. Till hvilket parti hör din onkel Steinau? — Han är en general af gamla skolan. (Forts.)