betrakta såsom tvunget betalningsmedel (legal tender), för motsvarande deras belopp i guld. Detta tillämpas dock ej strängt, ty då en affär uppgöres i guld, betalas eji annat, d. v. s. ejigreenbacks, och den affärsman, som försökte begagna sig utaf ofvannämnde lag till vinnande af en orättmätig fördel, skulle förlora allt förtroende och medborgerligt anseende. Man är dock naturligtvis försigtig med hvem man inlåter sig, ty det finns prejudikat för lagens tillämpning, om det komme dertill. Jag har haft nöjet tala vid Handelstidningens resande korrespondent, herr R... som i går for till Boston samt efter några dagars vistelse derstädes fortsätter resan tillbaka till England och hem. Hans vistande här i staden var c:a 8 dagar, och han kunde ej nog prisa det emottagande och den artighet samt välvilja han rönt hos alla auktoriteter, med hvilka han i och för sin resas ändamål här kommit i beröring. Kapten John Ericsson bevisade honom den största möjliga uppmärksamhet och ställde tillochmed sin Privatsekreterare till hans förfogande under hela den tid han uppehöll sig härstädes, för att vara hans ciceron öfverallt. Ett möte (meeting), enligt närlyckta uppmaning från åtskilliga svenskar — hvaribland några de mera framstående å platsen — för vidtagande af åtgärder till insamling för de nödlidande norrlänningarne egde rum den 13 dennes. Jag skall i en efterföljade skrifvelse redogöra för de fattade besluten. För dagen vill jag endast omnämna, det frågan är om att hålla en bazar (fair), och detta blifver nog äfven hufvudsumman, ty vanligen tages mera in på dylikt sätt än genom rena bidrag eller subskription, då det gäller ett godt syfte, fast en ganska hygglig summa äfven genom subskription torde inflyta. Då jag åter skrifver, skall jag uppvakta med litet tal om svenskarne och om skandinaverna öfverhufvud här. A. 0. Den af vår korrespondent åberopade uppmaningen lyder sålunda: Till Skandinaverna i Newyork. Från andra sidan Oceanen, från det höga Norrland, i vårt gamla Sverge, har nödens rop nått våra öron med de mest hjertslitande ord; der nödgas mödrar stoppa mossa i munnen på sina hungrande barn, och der hafva hela familjer, i brist af föda och kläder, både svultit och frusit ihjäl. Dessa smärtans rop, som komma blodet i våra idror att stelna, hafva ej förgäfves rört våra njertan. Att samma känslor för de nödlidande äro rålande i alla skandinavers bröst, derom äro vi öfvertygade, och när anropade förgäfves den sanna nöden en skandinav om hjelp? Aldrig!! Attdetta å, heller nu blir förhållandet, taga vi för afgjordt, och inbjuda derför alla skandinaver att, för öfveräggandet om hvilka mått och steg af oss böra vidtagas, efter förmåga att afhjelpa stundens beof, sammanträda Onsdagen den 13 November 1867 kl. 8 c. m. i Dramatic IIall, 46—48 Houton str. Nevyork den 30 Okt. 1867. E. Bellander. F. Wallroth. A. F. Kindberg. A. E. Seastedt. Ir. Fredholm. A. Gödecke. R. Nordblom. Ph. Wieselgren. C. G. Sandström. E. Murber). J. P. Sandberg. C. Anderson.