Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1867, sida 2

Temmeligen tidigt en morgon lemnade hans gamle betjent honom ett bref. — Från Ovelgönne, ers nåd; lille Bernhard har framburit det. . — Får vänta! — Betjenten gick och domherrn läste brefvet. , Bäste onkel Florens! Vågar jag bedja dig komma till mig, om möjligt redan i dag? Jag behöfver ditt råd, din bjelp; och icke jag allena. Din Karolina. — Hm, sade domherrn, — det måtte vara någonting särdeles vigtigt. Flickan brukar annars kunna reda sig sjelf. Han ringde. — Låt Bernhard helsa att jag kommer straxt efter middagen. Du serverar mig en timma tidigare än vanligt. Johan aflägsnade sig åter. Men knappt en minut derefter klappade det ånyo på dörren. ! — Stig in; ropade domherrn, men dörren var redan öppnad, och någon inträdde i rummet. — God morgon, onkel Florens. — Åh, god morgon, Gisbert! Hvarifrån kommer du? : Från Göttingen. — Hur är det med din arm?, — Bra. — Och din hustru? — Jag söker henne. — Huru? Har Gisbertina gifvit sig af än en gång? — Förra gången var det ju jag, som gaf mig af, onkel Florens. — Ja, ja, den ena gången du, den andra hon. Ett herrligt äktenskap. Men ag förutsåg det redan den första dagen Göttingen.