Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1867, sida 3

och deras hästar, h. s seltys består af röda silkessnören. genomvir kade med guld, äro alla af sådel ras. Ilästarne hafva strutskjädrar på hufvudet och samma slags fjädrar äro anbringade på de fyra hörnen af vagnens öfre del, der de äro infattade i guldhylsor. Öfre delen al vagnen är prydd med gyllne englar, och sjelfva vagnen samt hjulen glänsa af guld. Kuskeätet är prydt med päfvens vapen på en guldplät. Kusken och kammartjenaren äro rikt klädda och hafva trekantiga, guldbroderade hattar. Ilästarne blifva dessutom förda af löpare och betjenter, hvilka äro klädda i rödt och hvitt siden. Vid sidan af kusksätet rida högre officerare och kammarherrar, smyckade med ordnar och ordenskedjor. I vagnen sitter påfven med en kardinal på sin venstri 2 dida och i. baksätet ser man v tvis 1 eller 2 högre andliga herrar. Låfven är klädd i violett siden, kantadt med hermelin. På ärmarne och på hela talaren äro fina spetsar anbrin på hufvudet har han en kalott af samma sl tyg, på bröstet ett diamantkors i guldkedi på fingren en diamantring, hvilken, då sen utdelas, blixtrar och glimmar så sta man tror sig hafva den alldeles nära fram nen. Katolska kyrkans öfverhufvud har måste till och med hans bestämde motståndare. icke förneka — ett ansigte, som både ingifver vördnad och i hög grad intagande. De af en fin rodnad smyckade kinderna hafva, trots påfvens höga ålder, något ungdomligt. På läpparne tyckes man läsa ett allvarsamt, men i nästa ögonblick ett vänligt leende. Ögonen hafva en förunderlig tjusningskraft, så att man knappast kan uthärda deras blick och ovilkorligen måste nedslå ögonen. Hans hår är snöhvitt och glänser som ssilfver. IIela den helige sadrens företeelse har något imponerande och tillika behagligt. Påfven j utdelar hela tiden, oaktadt vagnen far i stark straf, sin välsignelse. Alla aftaga vanligtvis hattarne. då vagnen far förbi, men i detta fall råder ej något tvång. Sällan ser man någon böja knä, soch sker det, så är det endast af gamla bigotta I fruntimmer eller af barn. Efter påfvens vagn i följer en officer och 20 man af adelsgardet. Promenaden räcker vanligtvis 1 a 2 timmar. i i I Historisk anekdot. Prins Fredrik Adolf (t 1803), kung Gustaf 3:s och Karl 13:s bror, var I mycket road af jagt. hvarför han ock ofta sysselsatte sig dermed. Då han en gång i detta ärende ensam begifvit sig utåt trakten till Upsala, råikade han der en bonde, som ernade sig in till I Stockholm med en ko för att sälja densamma. Prins Fredrik slog sig i tal med bonden, som ej kände honom, och frågade, hvad han tyckte om kungen (Gustaf 3). j Jo, sad bonden, det är Nå, än prins Karl då en styfver karl ... . rättvis. Jo, han är tapper -ÅÄnu prins Fredrik Såvidt jag vet har han inte gjort godt eller ondt hvarken åt landet — eller åt mig. Ja så, sad Fredrik . .. Vidare fortsatte han talet och frågade: IIVad begär du för kon?. i Åh — 50 rdr ska jag väl ha för na. H -Det är för mycker .. Nej, min patron sålde en häromdagen, som inte var en smul bättre, och han fick 50 .. pNå se här då-, sade prinsen och lemnade bonden den begärda summan, men gaf honom i detsamma cn så eftertrycklig örfil, att bonden föll i diket, hvarvid prinsen gick med de orden: Led nu hem din ko för i dag och säg, att du råkat prins Fredrik, som på en gång gjort dig åtminstone både godt och ondt! Historiska minnen. läses: Minnet af danskarne upplifvades i Jönköping med ovember månads ingång. Det var nemligen -wijdh Allhelgonatijdh 1567 som danske fältöfversten Daniel Rantsau, under sitt beryktade plundringståg genom Småland och Östergötland, äfven hemsökte Jönköping med sköfling ech brand. Staden innehade då sitt ursprungliga läge mellan Repslagaregatan och ,Gröna gången (då kallad Slottsgatan) samt Vetterns strand, och synes blifvit alldeles afbränd vid nämnde tillfälle. De sköflade stadstomterna blefvo sedan kallade ,.Brånebacken (,,bråne brand), der lemningar efter hustomterna ännu förekomma öfverallt i jorden, sande, att gatorna i den äldsta staden egt en I Jönköpings Tidning sträckning af ungefär 15 ga vägen ofvanför Strand och T ders vinkel mot landsändstickssabriken. Att fiendefot trampat platsen, sinner man af de jernsporrar, spjutspetsar, betsel och stigbyglar, som på fiera ställen ännu i dag anträftas vid gräfningar. I många af de gamla husgrunderna qvarligga ännu hopar af brändt korn, hvaraf en del synes varit mältad. Förhärjelsen måste skett under loppet af blott några få dagar, att döma af den korta tid som förtlutit mellan tågets början vid danska gränsen och de skärmytslingar, som under November månad egde rum först på Holaveden (strandvägen genom Skärstad) och sedan under Ombe gTydligt kännemär Uti provinsen Estremadura i Spanien dranknade för kort tid sedan en person, som till häst ville passera Tajofloden. Man trodde sig i den omkomne igenkänna en man från en by i grannskapet och skref tördenskull till vederbörande på platsen, för att få hans signalement. Detta anlände också ganska riktigt och innehöll bland annat följande uppgift: il kännemärken: har ett födelsemärke på högra kinden, är något snedväxt samt stammar mycket. Luftigt. I Nerikes Allehanda läses: För beredande af ren luft i fuktiga och osunda rum, hafva vi en af dagarne varit i tillfälle se en anordning vidtagen, som med minsta möjliga kostnad och besvär visat siglemna de bästa resultater. Hela apparaten består af ingenting mer och ingenting mindre, än ett bleckrör, hvilket. med ena mynningen ute i det fria, blifvit draget genom gollvet till ett i andra våningen beläget rum, der man ser ett annat, slyttbart, med spjell försedt rör, krökt så, att en del deraf kan placeras inne i kakelugnen, under det ena öppningen mynnar utirummet och den andra förenas med mynningen till det genom golfvet stuckna röret. När kakelugnen eldas, öppnas det nämnda spjellet, då luften i rummet, efter att vid passerandet af de röret, som har plats i käkelugnen, ha Dlit som uppvärmd. Då eldningen är verkställd, kan man, om man så vill, aflyfta det krökta röret och täcka den vid golfvet varande rö gen med ett litet lock, det enda då synliga af hela apparaten. Det är fabrikör Atterling, man har att tacka för ,,uppfinningen. Den är enkel nog, men just derför desto mera förtj att framhållas, ty nyttig är den bestämdt, och alla ans i man på densamma kan ha, förmår den tillfredsställa. Pekoralier. (Ur Upsala-Posten). 1 Till min förman IIerr Kungl: Länsman och Krono Expeditions Befallningshafvanden här i vördnadsfulla Öfverhet!!! Jag underskrifne Hrr Länsmans vikarius i vägåsyn får i sagde underdånighet räpetera att såsom strömmar I gn intreffat hela måndan och halfva tisdan så måcta jag I naan nAProrn m ancgnan har l D p