att Frankrike icke — innan konferensen sammantiidt — skall söka åstadkomma någon öfverenskomnielse mellan makterna om grunderna för förhandlingarne. En sådan öfverenskommelse skulle nemligen, enligt kabinettets i Wien förmenande, vara förbunden med så stora svårigheter, att hela verket lätt kunde stranda derhåAtt kabinettet i Wien är bäst underrättadt om sakernas verkliga ställning, synes äfven framgå af följande meddelande från Wien till ,,Augsb. allg. Zeit. för den 27 November: Från trovärdigt håll erfar man, att franske utrikesministerns andra cirkulärskrifvelse i konferensfrågan är daterad den 20 dennes och går ut på att gendrisva de invändningar och betänkligheter, som flera kabinetter framställt mot franska regeringens förslag. Aktstycket lärer bland annat framhålla, att det faller af sig sjelft att de franska trupperna skola utrymma Kyrkostaten så snart förhandlingarne taga sin början. Något bestämdt program har deremot icke blifvit uppstäldt. En korrespondent från Wien af den 25 November till den bayerska ,Säddeutsche Presse meddelar dessutom, att rikskanslern Beust sindt en ny cikulärdepesch till de österrikiska representanterna i utlandet, för att understödja MoUstiers första inbjudningsnot af den 10 November, samt att specielt fästa uppmärksamheten på, att frågan om påfvestolens ställning är en europeisk angelii-. genhet, hvilkens lösning på intet sätt låter) upnskjuta sig. Enligt ,,Journal de Paris skall kejserliga familjen den 5 dennes återvända tilll: tuilerierna. Straxt derefter skola kejsarinnan och prinsen resa till Nizza, der de — för prinsens helsas skull — lära komma att uppehålla sig temligen länge. l Marskalkerna af Frankrike och flera af; divisionsgeneralerna hafva nyligen varit befallda till St. Cloud, och dessa lära nu hafva konstituerat sig till ett slags mili konselj, i hvilken skall rådgöras öfver armens reorganisation samt andra militära frågor. Man synes mycken vigt vid bildandet af denna militiirkonselj. ; Thiers och Berryer hafva gifvit tillkänna för sina vänner, att de endast ha för afsigt att deltaga i debatten öfver den ut-I ländska politiken i allmänhet, enär de! 4 i icke i romerska frågan hade samma åsigter som Favre, Simon och Gueroult. ENGLAND. Den offentliga undervisningen i detta land har länge varit föremål för berättigade klagomål från upplysta mäns sida, hvilka oförbehållsamt yttrat, att de flesta länder på kontinenten i detta afseende stå långt framför Storbrittanien. Sedan 1865 har en kommission existerat, som af parlamentet erhållit det speciella uppdraget att undersöka förhållandet med de gamla latinskolorna och universiteterna. Hvad angår förbättrandet af den offentliga undervisningen i allmänhet — och specielt folkskoleisendet — så bruka årligen en mängd förslager väckas både i öfveroch underhuset, utan att likväl några praktiska resultater af betydelse hittills vunnits. Enär skolväsendet i England från gamla tider icke är statens, utan kommunernas, privata personers, eller andliga och lärda korporationers angelägenhet, har visserligen regeringen sökt skaffa sig reda på dessa förhållanden och gjort anspråk på ett slags kontrollrätt, men för öfrigt principielt behandlat denna fråga, såsom anginge den icke staten. Nödvändigheten at en grundlig förändring i dessa medeltidsförhållanden synes likväl mer och mer blifva tydlig för statsmännen i England, der man eljest ogerna frångår gamla former och institutioner. Ett vigtigt steg i denna riktning är nu taget af lord Iussell, som i öfverhuset gifvit tillkänna, att han den 9 dennes skall inlemna följande förslag till förbättring af det allmänna undervisningsväsendet: 1. Det är öfverhusets äsigt, att undervisningen för den arbetande klassen i England och Wales bör utvidgas och förbättras; hvarje barn är berättigadt att åtnjuta välgerningen af undervisning, och det är statens pligt att skydda denna ttighet. Enligt öfverhusets förmenande bör spridandet af kunskaper icke finna nåsot hinder i de olika trosbekännelserna, och det bör icke tillåtas, att barn genom arbete i fabrikerna afhållas från att njutasa undervisning. 2. Det är öfverhusets åsigt, att parlamentet och regeringen böra besrämja mellanklassernas undervisning ge-JJ nom åtgärder, som äro grundade på en så förbättrad bestyrelse för vilgörenhetsin-J rättningarne. 3. Det är öfverhusets äsigt, ll utt universiteten Oxford och Cambridge st kunna verka gagneligare för nationen, omik