Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1867, sida 5

körsven. II. M. ser mycket matt och medtagen ut efter sin sjukdom, och ännu torde det dröja innan han återvinner sitt förra manhaftiga utseende. Hvarje tvifvel rörande verkliga beskafsenheten af det så mycket omtalade Stenby jord-och tegelbruksaktiebolag, stistadt till svenska jordbrukets upphjelpande, torde väl nu vara häfdt, då man finner att detta bolags egendomar, belägna på Adelsön i Mälaren, blifvit tagna i mät på grund af konungens befallningshafvandes i Stockholms län utslag. Det var således omöjligt att hålla affären uppe längre, och komma egendomarna att gå på exekutiv auktion, lär väl en storartad och kuriös jliqvridation komma att ske, hvarvid antagligen många intressanta enskildheter komma i dagen. Emellertid är det synd om dem som verkligen satt in sina små besparingar i företaget; de andra, som blott lånat sina namn på aktierna, blir det synd om, ifall de för vänskapstjensten att ,teckna på bli fällda till 750 rdr böter hvardera för deltagande i lotteri. Man afvaktar också med största nyfikenhet Stockholms rådhusrätts utslag i det mot Stenby-bolaget instämda målet. Tycker ni inte att vi borde göra oss af med Barthelemy, och det så fort som möjligt ändå? UHvad ha vi egentligen i Vestindien att göra? Nej, nu medan Amerika har köplust, borde vi passa på och bjuda ut ön för något hyggligt pris och knipa oss åtskilliga millioner; de skulle minsann komma ypperligt till pass nu i dessa tider, då statskassan är i förlägenhet och de enskildes kassor likaså. Men modern folkomröstning på ön skulle vi ha, förstås, så att inte guvernementssekreteraren Widegren eller hr guvernementskamreraren Netherwood eller hr premierlöjtnanten och batteriofficeren Molander eller de andra svenskarne, lätt riknade, som bygga och bo kring carenagen, Gustavias hamn, efteråt komma och anföra missnöje. Nej, folkomröstning skulle det vara, och då finge vi se hur många at öns befolkning ville stanna under Sverges beskydd. Ni kanske drar er för affären, ni tror att stora skatter finnas på ön, jag tror så jag med, men icke skatter af det slag som hr Sigfrid Nybergs lifliga fantasi framtrollat i öns nära grannskap, utan skatter på ön; men till dessas framtrollande fordras stora kapitaler, och tyvärr kan Sverge aldrig försträcka sådana. Men i Nordamerikas hand skulle det bli annat af, då skulle ön komma till blomstring, och hvarför skulle vi lägga oss deremot? Således äro vi ense derom: vår transmarinska besittning bör säljas och det så fort som möjligt, den bara kostar oss, snart äro de gamla haubitzerna på batteriet farliga att lossa salutskott med, och då får ,,Gefle gå dit med nya, d. v. s. gamla brukbara kanoner, och så äro väl snart de för några år sedan ditskickade pikarne utslitna, och då får ,, Norrköping gå dit med ny uppsättning — det der blir dyrt på längden, och för öfrigt hvem vet hvad hända kan? I våra dagar ha orkanerna i Vestindien börjat bli mera oregelbundna af sig, en vacker dag ...men nej, jag vill ej tänka på fortsättningen. Är det ej bäst att söka ,,placera Barthelemy i an-. dra händer och göra ett slut på vär malplacerade äflan att ega en öplätt i Vestindien? Eller om vi skulle lotta bort den till svenska sjöfartens upphjelpande? Men lå finge vi genast stadsfiskal Silfversparre på halsen ... nej, som sagdt, att silj den blir bäst, och derpå bör det arbetas. Efter många års frånvaro har hit anändt en landsman, som upplefvat mycket i sina dagar. Denne man, som heter Sundström, har sedan sitt 14:de år vistats . Tennessee och Louisiana, nu är han en zråharsman, som nästan glömt bort sitt nodersmål, i hvilket han inblandar en nängd tyska och engelska ord. Han har mder sin vistelse i Sydstaterna arbetat ig upp och fått förtroende, han har vait prest och professor, ja till och med redsdomare m. m. — fullmakterna in opina forma på alla hans tjenster äro söevisade — men någon förmögeuhet har lan ej kunnat samla. Misstänkt för att ysa nordstatliga tänkesätt fick han ej ner någon anställning i Södern, och i de trra staterna trodde man att han hyste ympati för Södern. Hvart vända sig för utt förtjena sitt bröd? Ilan återvände till let gamla fosterlandet och har här öppat ett institut för undervisning i moderna pråk. Apropos undervisning hafva tre skickga unga män öppnat eller rättare ämna ppna, en lärokurs för medborgerlig bilding. Hvilken praktisk tid vi lefva uti! Ivem skulle för 20 år sedan trott, att en äroanstalt skulle öppnas, i hvilken medelades undervisning i svensk statsförfatting och kommunallag, i lagfarenhet så idt den rörer de rättsförhållanden som llmännast förekomma i det dagliga lifvet. A Jen en sådan kurs börjas här den 1 Deember, omfattande dessutom kemi, fysik, pråk o. s. v. Lektioner gifvas hvarjeÅ öckendagsafton klockan 7—9, och allt la etta för 10 rdr i månaden. Annonsen sf. m lärokursen finnes införd i våra tidnin-m ar, och jag har för kuriositetens skull li mtalat tillvaron af en så beskatfad läro-m