Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1867, sida 3

betala med 11 rdr lispundet. Enär M. dock ick hade penningar härtill, öfverenskoms att smöre skulle säljas å torget och Andersson härvid fun era som kassör. Emellertid hade Andersson af ägsnat sig en stund, för att till en slagtare af lemna 73 åb. smör, som denne köpt af honom. Dhan kom tillbaka var Mårtensson försvunnen ocl smöret han haft till försäljning äfven borta. Nä Andersson slutligen genom polisens medverkan fåt reda på Mårtensson, hade denne försålt cirka 16( lb, men allt hvad han derför hade att erbjuds i penningar var 15 rdr. Mårtensson, en riktig typ af en smörhandlare med slickadt hår, låg panna och ödmjukt sätt at! vara, förklarade, att smöraflären med Anderssor var ett rent köp, helst han derå lemnat 1 rdr j handpengar. Han gaf Andersson nu inför poliskammaren 15 rdr, i afräkning å skulden, hvarmed denne dock syntes vara föga nöjd, ty han aflägsnade sig med en ömklig min, för att åter möta sin motpart i polisen nästa Tisdag, då det skall visa sig huruvida Mårtensson, såsom han lofvat, under tiden förnöjt Andersson. — I går fortsattes i poliskammaren ransakningen med målaregesällen Johan Petter Carlsson, häktad och tilltalad för att genom fickstöld ha tillgripit 53 rdr från snickaregesällen J. E. Brunbäck, när dessa varit i sällskap med hvarendra den 19 dennes på aftonen å enkan Svenssons nykterhetsvärdshus i Galgkrogarne. Carlsson vidhöll med en skenhelig min sin förra berättelse, att han vid nämnde tillfälle hittat å golfvet i värdshuset 25 rdr, som han tagit i förvar för att återställa till Brunbäck, hvilken han ansåg ha tappat dessa penningar. Några personer voro inkallade till dagens förhör. Af dessa berättade målaremäst. C. G. Nilsson, hos hvilken Carlsson arbetat, att denne dagen efter stölden omtalat å verkstaden, det han qvällen förut haft ,ett litet trefligt rummel med Brunbäckarne, hvarunder den ene af dem mistat sin portmonnä, men då B. ,sutit i famnen på en käring, förmodade Carlsson att denna dam lagt sig till portmonnän. Samme B. hade derefter kastats på dörren och en tom portmonnä förpassats ut efter honom. I förstugan hade Carlsson träffat en karl, som yttrat till Carlsson att han trodde det ,,herrn råkat i sällskap med skojare och då han ieke ansåg honom vara en sådan, rådde han Carlsson att aflägsna sig. Afven för målarelärlingen A. Svensson, som Carlsson varit skyldig något penningar, men hvilka han betalt nämnde dag, hade han uppdukat dylika historier om hvad som skulle ha passerat föregående afton. Nykterhetsvärdshusidkerskan Lovisa Svensson uppgaf, att medan Carlsson och bröderna Brunbäck nämnde qväll varit inne hos henne, hade Carlsson blåst ut ljuset och kastat omkull Johan Brunbäck, hvilkens penningar han räknat, men som denne tagit från honom. Sedan detta sällskap kommit ut i förstugan, hörde hon samme B. råga hvart hans penningar tagit vägen. Förut hade Carlsson flera gånger sagt, att han skulle bättre akta penningarne än B. kunde göra, och lervid hade han sökt att få dem i sina händer. Fabriksflickan Anna Mandahl instämde i det nufvudsakligaste af hvad Lovisa Svensson berätat, tilläggande att när B. ropat i förstugan, det van mistat sina pengar, hade Carlsson begärt att å känna i hans fickor och derefter frågat hvad let var för några papper, som funnos der. — Sluträkniugen öfver min arfvedel låg der, nföll nu Brunbäck suckande. I öfrigt upplystes hvad som redan är kändt, att 3Zrunbäck å enkan Svenssons värdshus lagt ned ina penningar hopvikta i fickan, hvarför det icke r troligt att han, såsom Carlsson påstått, skulle a tappat 25 rdr å golfvet, der Carlsson föregifit att han hittat denna summa. Vid häktningen ade Carlsson icke ens häraf något öre qvar. För ransakningens vidare fullföljd hänvisades enna till Säfvedahls häradsrätt, och skall Carlson i afbidan härpå qvarstanna i häktet.