Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1867, sida 2

Stadskateketen. UTRIKES. ÖSTERRIKE. Ordnandet af de österrikiska författningsförhällandena har tagit ett betydligt steg framåt, derigenom, att riksrådets deputeradekammare i sitt möte den 21 dennes med alla röster, på 6 när (3 tyska centralister och 3 italienska patikularister från Tyrolen), antagit lagen om delegationerna, d. v. s. de gemensamma utskott, som till lika delar skola väljas af den ungerska riksdagens och det cisleithanska riksrådets centrum, för att fungera som laglig organ för rikets gemensamma angelägenheter. ,,Nu hafva vi lyckligen kommit öfver Rubicon, lärer en af rikskanslern Beusts vänner utropat, då deputeradekammarens beslut äfven antogs af herrehuset. Vigten af denna lag är tydlig, enär den utgör den författningsenliga basen för all samverkan mellan rikets tvenne stora halfdelar: det tyskt-slaviska (cisleithanska) Österrike och konungariket Ungern. De svårigheter, som visade sig under förhandlingarne om delegationslagen, bestodo dels i det liberala tyska partiets anspråk på att regeringen först skulle gifva sitt samtycke till en mängd grundlagsbestämmelsor om fullkomlig ministeransvarighet, religionsfrihet, pressoch församlingsfrihet, Å 0. 8. v., dels i deputeradekammarens oenighet i afseende på valsättet af de 60 fullmäktige, hvilka hvar och en af rikets halfdelar skall sända till det gemensamma utskottet, eller den s. k. delegationen. Begge dessa svårigheter hafva emellertid nu lyckligen blifvit öfvervunna. Med afseende på de grundlagsenliga friheterna, gick Beust in på deputeraden Rechbauers förslag om, att delegationslagen skulle offentliggöras samtidigt med alla andra grundlagsbestämmelser. Genom denna liberala eftergift lyckades det äfven Beust att vinna polackerna, så att vid tredje läsningen endast de förenämnde 6 medlemmarne röstade mot lagen. Med afseende på valsättet af de delegerade, blef man efter långa debatter enig om, att herrehuset skall välja 20 och deputeradekammaren 40 fullmäktige, likväl så, att hvar och en af de 17 cisleithanska provinserna bildar en särskild grupp och blir representerad i delegationen. De 17 neder-österrikiska medlemmarne af riksrådets deputeradekammare skola, till följe deraf, ur sin midt välja 3 delegerade; de 10 öfver-österrikiska medlemmarne 2, de 37 galiziska 7, 0. s. v. Den liberala österrikiska pressen uttalar sitt oskrymtade erkännande af Beusts förtjenster och omtalar icke utan en viss stolthet, att Österrike nu har en verkligen konstitutionell författning, som i afseende på laglig frihet långt öfvergår det nordtyska förbundets. Ett rykte påstår, att kejsaren nu ämnar upphöja Beust till grefve samt dekorera honom med Gyllene-skinns-orden. Emellertid låter den cisleithanska ministörens definitiva konstituerande ännu vänta på sig. Hvarje dag meddelas nya ministerlistor, men det officiella bekräftandet uteblir. En hufrudsaklig svårighet ligger visserligen i de förtviflade finansförhållandena, hvilkas ordnande synes öfvergå menskliga krafter, särdeles sedan den ungerske finansministern Lonay genom kloka förhandlingar med den cisleithanske finansministern Beke lärer hafva fått bestämdt, att Ungern förbinder sig till ett årligt bidrag af 29 millioner gulden till afbetalning af statsskulden, men deremot blir qvitt hvarje ansvar med afseende på statsskulden i sin helhet, hvilken således i framtiden skulle uteslutande hvila på den cisleithanska halfdelen. Den österrikiska statsskulden uppgick i sistlidne Juni månad till 3, 5 12 millioner gulden, och staten har att årligen i räntor utbetala öfver 152 millioner. Sedan denna ränteliqvid är betald, är det blott 106 millioner af de ärliga inkomsterna qvar, hvilka — på några få millioner när — åtgå till krigshären och flottan, så att intet sedan återstår för de öfriga statsbehofven. Då nu skatterna ingå temligen oregelbundet och långsamt — från nägra delar af landet nära nog icke alls — så bör det icke väcka förvåning, att skuldbördan hvarje år stiger på ett oroande sätt. Från slutet af 1866 till Juni 1867 har statsskulden tillvext med 6611 millioner. Under dessa förhållanden ventilerar man i Österrike — likasom under motsvarande förhållanden i Förenta Staterna — möjligheten af en tvångskurs på statspapperen eller en reduktion af räntorna, hvilket naturligtvis af statens kreditorer förklaras vara detsamma som en statsbankrutt. Det lärer nemligen vara den ungerske finansministern, som uttalat sig för en reduktion af —3. 2 1—