Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1867, sida 2

gripande affär, för hvilken man borde hafva bearbetat opinionen tidigare än några få veckor före riksdagens början. Om vi likväl i alla dessa stycken väl kunna komma på det klara med A. B., så blir åter dess ingress rörande , partier : och principer oss ganska dunkel. A. B.l14 anser, att hvarje proklamerande af attl: man ,,står utom partierna innebär, i fråga om det parlamentariska lifvet, ,,en betydlig dosis affektation, såvidt det ej är fråga om personer, som äro rviljelösa ochl: blottade på all energi. Tillika uttalar A. B. den satsen, att detenda, som konstituerar ett verkligt parti, är principer. Sm emellertid i en riksförsamling man är ganska enig just om principerna, men ! skiljer sig åt beträffande deras utförande och framförallt i fråga om intressen — så kunna ju alltså, enligt A. B., inga verkliga partier existera, utan endast , kotterier. Kan då ej en sjelfständig man förklara, att han icke vill ansluta sig till något af dessa ,,kotterier? Sådan har ungefär varit ställningen vid den förflutna riksdagen. Der bildades, med mycken ansträngning, ett parti, som kallade sig ,landt annapartix, men dess principer voro just sådana, som omfattades af det stora flertalet af det s. k. motpartiet. Hade då icke de rätt, som ansågo hela denna söndring vara konstlad och enaturlig? Nu har man börjat tala om ,gammalliberale och ,nyliberale, föregifvande att de förre blifvit för mycket saktmodige, hvaremot de sednare skulle blifvit mycket raske. — Vi önska all framgång åt raskheten, som tillhör ungdomen, och tro att det kan vara ett mycket godt element i vår utveckling. Dock böra vi erinra att bland de gammalliberale funnos flera, som måste stäfja sin reformifver till följd af den rådande opinionen inom andra kammaren, som ännu var ganska litet mogen för de nya förslagen. Det hade varit helsosamt om pressen under tiden, mera än som skett, bearbetat denna konservativa opinion, n. b. med några grundligare skäl än tomma fraser, Aftonbladet gillar ej heller fördelningen i gammaloch ny-iberale, utan föreslår en annan partigruppering i ett byråkratiskt och ett demokratiskt parti. — Den olägenhet, som dervid möter, är blott den, att det förra partiet finge i andra kammaren få eller inga ledamöter. Läkaledes torde ett rent demokratiskt parti i samma kammare finna ganska få anhängare, om icke bland ,,ideologerna af de gammalliberale. Det beror naturligtvis på huru programmet formuleras, ty då AHI. uppställer de ofvanciterade ,,sakerna såsom hufvudmementer i detta program, så kunna vi ej medgifva, att de uppfylla ett demokratiskt partis anspråk, enär dessa äro vida mera djupgående. Dödsstraffets afskaffande, civiläktenskap och roligionsfrihet, reformer af kreditlägarne m. m. kunna ingå lika mycket i ett byräkratiskt, och framförallt ,,plutokratiskt partis program, som i ett demokratiskt. För vår del tro vi alltså ej, att den af A.-Bl. föreslagna partibildningen kommer att göra sig gällande vid den nya riksdagen, utan blir det sannolikt intressena, uppblandade med ståndsfördomar, men icke principerna, som komma att utgöra delningsgrunden för den partibildning, som man anser vara så lycklig. Inför denna verklighet lära både Aftonbladet och vi få ödmjuka oss, om vi också streta deremot än så mycket. En annan indelningsgrund för partier, som är rådande i alla konstitutionella stater, ligger i att vara för eller mot regeringen. Men det är den heta gröt, som man hittills kringgått. Ty svenska folket tyeker ej rätt om dem som göra opposition af ärelystnad, af orolig trånad efter ministerplatserna. Men här möter just den stora svårigheten för en sjelfständig man, som icke känner denna trånat. Han vill t. ex icke Vara med om att störta en regering, som han anser vara god, aldraminst då han icke känner några bättre qvalificerade efterträdare; men han kan likväl icke biträda samma regering uti många stycken, vare sig beträffande anslag eller andra saker. Nu får hån icke — heter det — stå utom partierna, ty det vore affekteradt. Ilvad skall han då göra? skall han votera med regeringen älven i sådana delar, som han ogillar, eller skall han votera mot regeringen äfven i sådana stycken, som hän gillar? Un sjelfständig man, och just en sådan, förnedrar sig ej till någotdera af dessa partianspråk, han må nu stämplas såsom jaflekterad, eller icke, utan han pröfvar de särskilta fallen och afgifver sin röst efter sin öfAvertygelse om det rätta. Han försvär sig sålunda hvarken till regeringen eller dess vedersakare, utan följer sin uppfattning af det rätta i de särskilta fallen, hvartid dock måste beaktas att det mindre ofta måste uppoffras för det större. Så kan man ogilla ett anslag om 30,000 rdr, men man låter sin mening falla, derest anslagets förkastande innebär följder, hvilka man anser vådliga för landet. Det skulle emellertid vara af intresse att erfara Aftonbladets ståndpunkt just beträffande förhållandet till den nuvarande . LL. 211. 1(1 — — — A — —— — —272 — CA CP MM ms LI AR NM AR — — ÅDMAm!— —— — — — me Dm —